Det har skrivit en hel dem om det s.k parkeringsbråket i Landskrona där en man misshandlar ett äldre par så illa att makan senare avlider. Straffet blir vållande till annans död, där maxtiden är två år i fängelse. Men gärningsmannen får inte ens två år, utan ett år och tio månader.
Många är upprörda, och ställer givetvis frågan vad är ett människoliv värt? Och vart är rättsväsendet på väg i Sverige? Några är mer politiskt korrekta och hänvisar till lagboken.
Själva problemet ligger kanske inte i att maxtiden för vållande till annans död är två år, utan varför gärningsmannen dömdes till just detta straff? Hade han dömts för dråp eller mord skulle strafftiden blivit längre.
De flesta tar givetvis parti för de äldre paret, ynglingen har ett fysiskt övertag, och de förmildrande omständigheterna framstår som en gåta.
Följdfrågorna handlar givetvis om vad som egentligen hände, de flesta av oss känner inte till det exakta händelseförloppet, vi har inte läst förundersökningen etc. Och det är vanskligt att kommentera rättsprocesser som man inte har djupare insyn i. Därför vill jag bara diskutera detta på principiell nivå, utan att gå in på gärningsmannens liv och leverne etc.
Antingen är media urusla på att rapportera, eller så har tingsrätten och lagstiftarna drabbats av paralysie générale. Någonstans ligger en fet hund begraven.
Journalisternas uppgift är att beskriva skeendet så sakligt som möjligt, givetvis kryddar man storyn med kreativ rubriksättning etc. Ofta får läsaren emellertid reda på sanningen inne i artikelns brödtext, om än i förkortad och snuttifierad form. Det har iof hänt flera gånger att media skapat moralpanik som åsidosatt rättsapparaten och fått personer felaktigt dömda. Det finns en utbrett och förmodligen berättigad misstro mot medier, framförallt kvällstidningar.
Om vi istället ser till samhällets ansvar. Statsmaktens primära (och enligt många enda) uppgift är att skapa ett fungerande rättsväsende. Utan trygghet, lugn och ro kan vi knappast skapa sjukhus, socialförsäkringar, skolor och annan statlig service. Om förväntningarna på rättsapparaten brister, eller om medborgarnas uppfattning om straffskalor skiljer sig alltför mycket från statsmaktens uppstår en farlig dissonans.
Det är i dessa lägen som folk tar lagen i egna händer. Ett mycket påtagligt exempel på detta är t.ex Sheriffen i Ryd, där den lokala ICA-handlaren och hans järnrör står för tryggheten när den lokala polisstationen stängts av besparingsskäl. Här ser man hur snabbt det ombonade och trygga Svedala kan förvandlas till Vilda västern.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, rättsväsende, Landskrona, parkeringsbråket
