Eftersom jag själv är tecknare har jag med visst intresse följt debatten om barnboksillustratören Stina Wirséns figur Lilla Hjärtat, som enligt vissa påminner om nidbilder av svarta, s k golliwogg-figurer, en amerikansk rasistisk kliché från förra århundradet.
Till saken hör att Wirsén har en fantastisk förmåga att teckna barn fula, och ändå söta på samma gång, det är en del av hennes konstnärliga förmåga. Och det är intressant både ur ett litterärt och konstnärligt perspektiv när någon väljer att inte avbilda småbarn sockersöta, vilket är det vanligaste inom genren. Lilla Hjärtat tillhör helt klart de sötare barnen i hennes persongalleri.
Åter till rasistanklagelserna. Jag slås av att toleransen mot riktiga svarta är väldigt låg. Färgade amerikaner med ljusare skinn och europeiska ansiktsdrag är tolererade inom musik och kulturvärlden, medan riktigt svarta afrikaner sällan förekommer i media i annat fall än svält och krigsreportage från avlägsna u-länder.
Om Wirsén gjort Lilla Hjärtat mer kaukasisk så hade debatten inte uppstått, om hennes skinn varit kaffelatte-färgat och läpparna lagom stora, hade de arga kulturskribenterna inte ens lagt märke till figuren, ty då hade den passat in i den gängse bilden av accepterade färgade människor. Men nu är det ju inte alla svarta som ser ut så där.
Ta en titt på bilden av Barack Obama och hans farmor Sarah Obama så förstår ni vad jag menar. Är Barack ens svart? Kanske inte i den här kontexten.
Nå, ska man få teckna svarta och färgade människor hur som helst, utan att bli anklagad för rasism? Egentligen borde ju svaret bli ja, eftersom vita människor tecknas hur som helst utan att dylika rasistanklagelser uppstår. Karikatyren och satiren är ju en europeisk uppfinning.
Men nu är det ju så att det finns en spänning mellan vita och svarta, eftersom de vita under historiens gång behandlat svarta som andra klassens medborgare och t o m förslavat dem. I det här sammanhanget blir det lite väl magstarkt att vita gör narr av svarta pga deras utseende. Och vi måste ha respekt för historien.
Är då Stina Wirséns figur rasistisk? Nej, det finns absolut inget rasistiskt budskap och inget dylikt uppsåt. Wirén gör inte narr av svarta, inte heller hånar hon dem på något sätt. Och kanske har debatten i sitt senare skede muterat till att bli en slags intern kulturgegga, där man vill visa upp sig, briljera lite, och försvara sina inmutade positioner.
Kanske är det den politiskt korrekta kultureliten Wirsén hånar mest, som inte har sett riktiga afrikaner, som tror att alla svarta ser ut som Obama och Rihanna? Som blir störda i sin världsbild. Kanske är det också här vi finner den eventuella rasismen? Och framförallt den ljumma självgoda dumheten.
