Svenska politiker tycks inte ha noterat vad som sker på andra sidan Atlanten.
Att det inte längre anses opportunt att släppa in illegala migranter och löst folk över gränserna. Och att de som gjort sig skyldiga till sådana brott (ty det är ett brott att ta sig in illegalt) blir deporterade och repatrierade.
Att kvotering inte längre är på modet. Många stora företag avvecklar sina avdelningar som tidigare arbetade med att kvotera in kvinnor, minoriteter eller personer med olika sexuella läggningar – baserat på deras attribut snarare än kompetens för den tilltänkta tjänsten.
Att den institutionella korruptionen och skatteslöseriet motarbetas. Organisationer som USAID har avslöjats med att fördela miljontals dollar till tvivelaktiga verksamheter runt om i världen, inklusive medier, påverkansoperationer och ibland rent av regimstörtande aktiviteter.
Att man åter börjar tala klarspråk. Det finns inte 1001 kön eller nya sexuella läggningar som uppstår varje halvår. En spade är en spade, och inget annat.
Att det inte längre är fördelaktigt att elda på kriget i Ukraina. Istället talar man om att avsluta konflikten så snart som möjligt, återupprätta kontakterna med Ryssland och tillsammans skapa en global säkerhetsarkitektur inför 2020-talet och framåt.
Att medierna inte längre använder ett dagisspråk, utan faktiskt rapporterar om vad som sker i världen – utan det öststatsmässiga filter som alltmer präglat rapporteringen de senaste decennierna.
Att EU är en meningslös papperstiger och en terapiverksamhet för odugliga byråkrater. Organisationen vilar på en odemokratisk grund, huvudsakligen i syfte att ena Europa och därmed göra kontinenten lättare att kontrollera från Washington. Men nu, när USA:s intresse svalnat, vet EU:s undersåtar inte riktigt vad de ska göra. Troligen fortsätter de administrera verksamheten som om ingenting hänt – trots att världen runt dem förändrats.
Vår politiska överhet väntar på en uppdatering från sina mästare. När de väl får sina order kommer de att vända kappan efter vinden i ett ögonblick och låtsas som om de alltid tyckt likadant. Om ingenting händer – då bör vi på allvar bli oroliga.
Fotograf: Frankie Fouganthin, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons
