Här kommer intressant statistik från SCB, som jag satt ihop till en graf. Den visar in och utvandringen till/från Sverige 1860-2012.
Från massutvandringen till Nordamerika på 1800-talet till rekordåren 1945-1972, då Sverige plötsligt blev ett land som man inte längre flyttade från, utan flyttade till. Italienare, jugoslaver, ungrare och finnar kom till Sverige för att arbeta.
Efter 1970 då arbetskraftsinvandringen avskaffades ser vi istället flyktinginvandring från olika regioner i världen exempelvis Iran, Kurdistan, Syrien, Kosovo, Palestina, Somalia, Irak etc.
Vi ser också ett antal brytpunkter i diagrammet. Efter 1930 blev det fler som flyttade in än ut. Men 1972, 1983 och 1997 möts kurvorna, vilket innebär att in- och utvandringen är ungefär lika stor. Åren markerar början eller slutet på hög- eller lågkonjunkturer.
Förra året (2012) var det fler som lämnade landet än under 1887, toppåret för utvandringen till Nordamerika.
Kan den stora utvandringen bero på att vi är så många fler, och att utflyttningen till stor del består av flyktingar som flyttar tillbaka hem, eller till attraktivare länder? Eller handlar det om ren och skär brain drain? Välutbildade svenskar som flyttar till Kalifornien, London och Sydostasien?
Efter 1995 ser vi att nettoinvandringen stadigt ökar, dvs skillnaden mellan de som flyttar in och de som flyttar ut. 2012 var det 103 059 personer som kom till Sverige och 51 747 som lämnade. Antalet asylsökande var ca 43 000.
Det är svårt att se hela bilden, vilka som är asylsökande, kvotflyktingar, invandrare från EU eller andra västländer. Och hur många svenskar som återvänder hem.
I det stora hela är det nog bättre att vara ett land som attraherar folk, än ett som avskräcker.
Var Sverige kommer att befinna sig i den skalan i framtiden är svårt att sia om. Men om vi tittar på statistiken bakåt i tiden så kan vi konstatera att höga toppar följs av dalar. Och de följer ofta konjunkturen. Enligt detta resonemang är det snart dags för en lågkonjunktur.
