Människan har under merparten av sin existens varit jägare och samlare; små grupper om ca 20-30 personer som vandrade omkring i landskapen och försörjde sig på vad naturen erbjöd. För ca 10,000 år sedan beslutade sig några för att bli bofasta, odla spannmål och hålla sig med boskap.
Jägarna höll ihop, och det var viktigt att alla skötte sina sysslor. Samma sak med bönderna, det var angeläget med laganda och lägga undan i förråden så att man inte svalt under de kalla årstiderna. Det handlade om liv eller död.
Alla hade sina sysslor, och det gällde att hugga i. Det fanns få tillfällen för självförverkligande och annorlunda livsval. Och den som inte tillförde något blev utskälld, straffad och slutligen utesluten. Att friska människor inte följde reglerna eller vägrade hjälpa till var uteslutet. Lathet, tvivel, kritik, upproriskhet kunde bemötas med hot om våld.
All form av auktoritet bärs i slutänden upp av våld. Den som inte lyder samhällets lagar upprepade gånger blir straffad. Så är det än idag, trots att vi anser oss vara civiliserade och upplysta.
Fundera på vad som händer om du inte betalar din skatt, och vägrar släppa in kronofogden. Fundera på vad som händer när du försvarar dig mot polisen som eskorterar honom?
Alla samhällen hålls ihop med våld, framförallt vad gäller de juridiska systemen. De flesta av oss anser att mördare och våldsverkare ska fångas in och straffas, med våld om så behövs. Om folk fick hota, misshandla och mörda utan motåtgärder så skulle vi snart inte ha något samhälle. Civilisation kräver ordning, och ordning kräver i slutänden våld. Det är en slags märklig våldsparadox.
Nåväl, men samhällets våldsutövande gäller inte enbart grova brottslingar. Om du inte betalar din skatt, felparkerar, laddar ner filmer på nätet, glömmer besikta bilen etc så drabbas du av böter. Och vägrar du betala så eskalerar straffet, tills du får påhälsning av lagens väktare. Våld är juridikens yttersta brandvägg.
Och i dagens läge så är det väldigt mycket som lagstiftarna inte tolererar. Om du betraktar en vanlig parkeringsplats i Stockholms innerstad, så möts du ofta av flera olika skyltar som indikerar platsens eventuella tillgänglighet. Om det är en s.k städdag så är det ej tillåtet att parkera, oavsett om det städas eller ej, och ibland är parkeringen tidsbegränsad, i vissa fall är platserna privata. Och allt som oftast så får du betala, och avgiften skiftar beroende på område.
Samhället har blivit mer komplicerat. Och staten använder sitt våldsmonopol allt oftare. Kanske för ofta? Ibland kan vi hamna i situationer där det lagliga eller olagliga inte är helt uppenbart. Medborgaren ska inte vävas in i ett nät av lagar och förordningar, så att hon till slut inte vet om hon gör rätt eller fel.
Många av oss skulle hellre vilja se samhällen som i större grad byggde på frivillighet. Att staten inte lade sig i så mycket, utan civilsamhället och medborgarna slöt avtal med varandra. Markägarna eller ägarföreningar bestämde om parkeringen och avgifterna runt sina fastigheter; de skulle också stifta regler om huruvida det får rökas, brukas droger, bäras vapen etc inom områdena.
Det skulle bli ett annorlunda samhälle, som i större utsträckning byggde på regionala regleringar och avtal. Om inte de gängse reglerna passade så kunde vederbörande flytta till något annat kvarter eller region. Det skulle finnas möjlighet till mer pluralism, mångfald, skattekonkurrens och institutionell konkurrens.
Så, istället för en stark stat skulle vi ha en massa olika organisationer, förbund, nätverk, företag, enskilda medborgare etc, som via avtal, skyldigheter och rättigheter höll ihop samhället.
Vore detta bättre än en välfärdsstat? På många sätt ja, och det skulle finnas större möjligheter för medborgarna att välja vård, skola, försäkringar, pensionssparande och livsstil etc. Och våra skattepengar skulle inte slösas bort på politikernas interna meningslösa statushöjande projekt.
Men är det möjligt att skapa ett samhälle som 100% vilar på icke-aggressionsprincipen? Förmodligen inte. Våld och aggression kommer alltid att finnas. Och samhället måste också använda sig av tvång för att skipa rättvisa, för att se till att folk följer lagar, kontrakt, avtal etc.
Ett exempel, om någon inte betalar hyran så blir hon vräkt, och vägrar hon lämna bostaden så måste ägaren (eller hennes ombud) ta sig in i bostaden och avhysa vederbörande, vilket kan sluta i handgemäng. Hyresgästen har egentligen inte inlett en aggression, utan blott agerat passivt, vilket ändå resulterar i hot om våld. Våldet eller aggressionen är i detta fall kontraktsenligt och lagligt.
När någon blir häktad vid misstanke om brott, då kan även detta förfarande liknas vid en aggression, särskilt om den häktade visar sig vara oskyldig. Då kommer det dessutom krav på skadestånd och kompensation. Vem betalar detta? Målsägaren? Samhället?
Icke-aggressionsprincipen är ett förhållningssätt och en konkret målsättning. Men när ett kontraktsbrott eller en aggression väl begåtts så kommer en rad motåtgärder, motaggressioner eller vedergällningar att utföras för att skipa rättvisa. I realiteten kan ingen mänsklig samvaro existera utan lag, rätt – och straff.