Sverige ligger långt framme vad gäller sophantering och återvinningsteknik. De mesta återvinns eller förbränns under kontrollerade former i värmeverk. Det var länge sedan vi dumpade vårt skräp i så kallade soptippar, där avfallet ibland kunde brinna dag och natt, och stanken bredde ut sig över grannskapet. Tippar däremot är fortfarande vanligt förekommande i andra länder, särskilt utanför Europa.
Om vårt skräp mestadels bestod av organiskt material (det vill säga matrester, trä, läder, papper, keramik) då skulle förstås soptippar av det här slaget inte vara lika miljöfarliga. Det är de konstgjorda materialen som orsakar problem, diverse plaster, gummi, aluminium osv. Och numera är det väldigt många produkter och förpackningar som består av plast.
Ibland undrar man varför det inte finns några restriktioner i första ledet, utan mestadels i de efterföljande leden för plastmaterial. Det är alltså tillåtet att tillverka plastförpackningar, men inte tillåtet att slänga dem bland hushållssoporna, de bör sorteras rätt. Hade det inte varit lättare att lagstifta mot förpackningar som bidrar till föroreningar och gifter när de förbränns? Istället för att lägga restriktionerna på konsumenten? Konsumenten har därutöver inte mycket att välja på, varorna i en affär är ofta förpackade i liknande förpackningar, det finns få eller inga miljövänliga alternativ.
Nu har i och för sig utvecklingen gått framåt, och vi har numera åtminstone i teorin möjlighet att tillverka nedbrytbara plaster eller plastliknande material. Och det finns en större medvetenhet kring plaster i vår omgivning. Fast ibland slår det fel, som när vissa regeringar straffbeskattar alla plastpåsar, även de som är tillverkade av ofarliga eller nedbrytbara material. I de här fallen har politiken och miljömedvetandet blivit symboliskt, man gör saker för att det uppfattas eller känns rätt. Medan vissa länder i framförallt Asien och Afrika fortsätter att smutsa ned planeten med farligt avfall. Att istället öronmärka bistånd eller fördelaktiga lån till dessa länder, med avseende på att utveckla sin sophantering, hade förmodligen gjort mer nytta än inhemsk plastpåseskatt eller sugrörsförbud.
Vi bör också notera att sopor inte bara kan vara giftiga och farliga, utan även bidra till att förfula naturen. Sopor är något vi inte vill se, det är fult och äckligt, det ska städas undan snabbt och återvinnas eller förbrännas. Vi människor ska helst inte lämna några som helst spår efter oss i landskapet, idealbilden är en vacker orörd natur som inte påverkats av människan.
Liv är ju förmodligen någonting unikt i universum. 99,99% av världsalltet består ju med all säkerhet av död materia, mineraler, gaser osv. Därför bör vi vaka över det liv som finns omkring oss. Och även våra egna liv, ty människan är än så länge den mest avancerade formen av liv vi känner till. Och även våra simpla sopor skulle säkert förbrylla och intressera en främmande civilisation, de skulle leta metodiskt och investera enorma belopp för att påträffa och undersöka dem. Och vi människor skulle också betrakta en bortkastad utomjordisk plastbehållare som århundradets fynd.
Med andra ord, det vi människor lämnar efter oss är tämligen unikt, eftersom merparten av universum består av livlösa stenblock. Och vi producerar allt från plastpåsar, gotiska katedraler till jetflygplan. En dag kommer allt att förvandlas till sopor eller ruiner, unika rester av en förhoppningsvis högstående civilisation.
