Barnafödandet i Ungern och i andra Central- och Östeuropeiska länder har sedan länge varit relativt lågt. Nu vill den ungerska regeringen stimulera barnafödandet genom att ge skattebefrielse till kvinnor som fött fyra eller fler barn.
Ganska oskyldigt, kan man tycka, och ett bra sätt att hjälpa de som har många barn. Det är klassisk borgerlig politik att premiera skattesänkningar istället för bidrag, så det är ett steg mot en mer frihetlig politik, och mindre socialism.
I Sverige blev reaktionen ett ramaskri. Flera debattörer satte det ekologiska rättviseodlade sojakaffet i vrångstrupen när de fick höra om Viktor Orbans tilltag. Lagförslaget beskrev som en kvinnofälla, fascism, och osolidariskt att hjälpa den egna befolkningen istället för att släppa in flyktingar osv osv.
Och detta kommer från Sverige, landet som erbjuder frikostiga icke-behovsprövade barnbidrag och flerbarnstillägg till stora familjer. Och pengarna går så vitt jag vet fortfarande till kvinnornas bankkonton, såvida inte någon ändring gjorts under senare år.
Sverige har en mycket aktiv politik på området, där barnafödande stimuleras och dessutom distribueras relativt skevt. Bidragen borde ha fördelats till både män och kvinnors konton för länge sedan. Apropå begreppet kvinnofälla. Dessutom borde barnbidraget göras om till skatteavdrag istället, för att stimulera både ekonomin och barnfamiljerna.
Vad gäller den ekonomiska utvecklingen i närtid så ligger Ungern före Sverige, landet ökar sitt välstånd och arbetslösheten sjunker. Även om reallönerna ligger långt lägre i Ungern än i Norden, så utvecklas Ungern mycket mer, utlandsinvesteringarna ökar, medan Sverige stagnerar.
Och även vad gäller massmigrationen så insåg ungrarna farorna relativt snabbt, och stängde sina gränser för den här typen av invandring. Däremot erbjuder landet andra typer av migration, arbetskraftsinvandring, investeringsinvandring och lägre nivåer av asylinvandring etc.
Ungern gjorde rätt. Och Sverige gjorde fel. Och nu är de svenska debattörerna upprörda, indignerade och kränkta till den milda grad att de vräker ur sig felöversättningar, rena lögner, ologiskt dravel och en massa dumheter staplade på varandra i parti och minut.
Och även om upprördheten kan tyckas lite underhållande och bidrar till skön satir, så är den bakomliggande enfalden skrämmande.
