Ibland så tvekar vi, vänster eller höger? Vilka har rätt?
Ska jag liera mig med kommunister och socialdemokrater? De vitt förgrenade förespråkarna av 1800-talsfilosofen Marx läror ser gärna saker och ting ur ett kollektivistiskt perspektiv. De förespråkar en stark stat som ska värna och värma oss när det blåser kallt. Vi löser problem tillsammans, vi arbetar tillsammans, vi uppfostrar våra barn tillsammans. En armé av byråkrater ser till att maskineriet fungerar.
Problemet är att individen ofta glöms bort. Vem bryr sig om den lille medborgaren som kastas mellan olika administratörer i den socialistiska byråkratin? Och blir det inte lite väl dyrt att upprätthålla statens alla åtaganden? Och ibland blir det extra pinsamt när de ivrigaste förespråkarna hyllar Kuba och andra kommunistländer, som aldrig lyckats ta sig ur ”proletariatets diktatur” (något som t o m skulle oroat Marx).
Kanske ska jag istället rösta på ett högerparti? Denna oheliga allians av konservativa och liberaler som skrämdes till samarbete när socialdemokrater och kommunister växte sig starka. För de konservativa står fosterlandet, kyrkan, familjen och försvaret i centrum – nåja – det mesta har rensats bort, men man värnar åtminstone om tydliga regler och fasta strukturer i ett samhälle som anses allt mer relativistiskt. Fler poliser på gatorna, betyg från första klass och inget daltande med brottslingar! Liberalerna å andra sidan värnar näringslivet förträfflighet och människans förmåga att klara sig själv. De höjer rösten mot alla former av ofrihet. Individen står i centrum, odelbar som en atom, stark, uthållig och aldrig sjukskriven.
Många äcklas av den säljande jargongen och tron på kapitalismens förmåga att lösa världsproblemen. Vad händer med A-kassan om högern får makten? De kanske monterar ner Arbetsförmedlingen? Hemska tanke.
Vänster och höger kanske inte räcker till?
Varför inte Miljöpartiet? De är mysiga, värnar om miljön och ammar sina barn offentligt på partistämman. De vill inte ha kärnkraft, de vill minska utsläpp och avgaser, och framförallt se till att vi går ur EU.
Nåja, när kärnkraftverken är nedmonterade, och vi inser att tiotusentals vindkraftverk inte producerar tillräckligt med el, så sitter vi där med kolkraftverk och olja igen. Och varför ska jag av solodaritetsskäl inte använda bilen, när barnens dagis ligger en halvmil från villan? Och EU, vad är det för fel på EU, maten blev ju billigare och det är lättare att resa och arbeta utomlands?
Kanske är politik bara skit? Vore det inte bäst att ligga på soffan och invänta valresultatet? Vad är min röst värd? Inget. Det är ändå pamparna i EU som står för dagordningen. Spelar det någon roll vad jag tycker, om jag nu tycker något överhuvudtaget? Måste jag tycka? Vad tycker jag?
Tror jag röstar på Persson. Han liknar min gamle träslöjdslärare, Trä-Bengt – trygg och faderlig, samtidigt väldigt sträng om man inte sandpapprade ljusstaken tillräcklig länge…
