I USA pågår debatten om huruvida medborgarna ska få bära dolda handeldvapen i offentliga miljöer. Man är rädd för vansinnesdåd och masskjutningar. Och vapenliberalerna menar att om medborgarna är beväpnade så kan de avbryta våldsbrott.
Och ju fler som bär dolda vapen i det offentliga rummet, desto säkrare blir det för medborgarna, enligt den här logiken. Medan vapenmotståndarna yrkar på mer regleringar.
Vi bör fråga oss, går det överhuvudtaget att hindra att folk beväpnar sig? Idag finns det små kraftfulla pistoler, varav några till och med är tillverkade i plastmaterial. Så det är inte helt lätt att kontrollera om folk har vapen eller ej – men givetvis går det.
Om vi betraktar fenomenet historiskt så fick beväpnade personer ofta lämna ifrån sig vapnen vid stadsportar eller i vapenrum i kyrkan etc. I vildmarken, på landsbygden och i sitt eget hem ansågs det vara mer befogat att bära vapen. Det är så det fungerar i det flesta länder, vapnen används till jakt ute i skogen. Och det handlar ofta om synliga vapen, olika former av gevär.
I USA får man gå omkring med dolt vapen i många offentliga miljöer, men inte på skolor, universitet etc. En del skjutningar skulle möjligtvis kunnat stoppas om dolda vapen varit tillåtna. Då kunde beväpnade studenter ha skjutit gärningsmannen.
Om vi utgår från libertariansk logik så är det givetvis markägaren eller fastighetsägaren som beslutar om vapen ska vara tillåtet inom hennes domäner. Det finns ingen generell rätt att bära vapen överallt.
Jämför med ditt hem, du bestämmer om dina gäster får ta med sig vapen in eller ej. Och säger du nej, så är det inte så mycket att diskutera, antingen lämnar gästen vapnet hemma eller går någon annanstans.
Vapenliberalernas utgår från att eventuella gärningsmän är vid sina sinnens fulla bruk, och avskräcks av allmän beväpning. De förutsätter också att flertalet vapenbärare kan hantera sitt vapen. Och att hantera vapen handlar inte bara om att kunna plocka isär det, montera ihop det och skjuta i prick på en bana.
För några dagar sedan sköts en man och hans fru till döds inne på en restaurang här på Cypern, och flera andra skadades. Den ene gärningsmannen sköts till döds av en livvakt, den andre skadades, men lyckades fly. Det skjutna paret omgavs av beväpnade livvakter och poliser som inte var i tjänst. Ändå lyckades gärningsmännen med sitt dåd.
Exemplet ovan visar att beväpnade personer inte är så bra på att förhindra skjutningar, möjligen kan man reagera på dem, och skjuta gärningsmannen efteråt, eller hindra honom från att skjuta fler.
En motreaktion kräver mod och beslutsamhet, god vapenvana och görs med livet som insats. Många skulle sitta kvar darrande, paralyserade, och möjligen också kissa på sig.
Det finns dessutom problem med friendly fire, dvs att folk skjuter i panik runt omkring sig, vilket har varit ett stort problem i många krig, exempelvis i Vietnam och Irak.
Därtill finns det speciella områden, flygplatser, industrier, forskningsanläggningar, sjukhus mm, där några få skott kan orsaka skador för miljardbelopp. Därför kommer vi förmodligen aldrig att tillåta dolda vapen på dylika platser, då skulle investerare och kapitalägare dra sig ur. Den ekonomiska risken blir för stor.
Därför är tillåtande av vapen på alla platser en dröm, framförallt för den amerikanska vapenindustrin, vars försäljning går upp efter varje vansinnesdåd. De säljer säkerhet, och gör det långt utöver den gamla devisen om att skydda sig själv och sin familj i sitt hem.
Om vi beväpnar allt och alla överallt – kan vi utgå från att alla kommer att handla rationellt?
Rätten att få bära vapen överallt kräver en stor och stark statsmakt, som kan köra över mark- och fastighetsägarna. Paradoxalt nog är många vapenliberaler emot den stora staten och främjar individualism och regionalism.
