Polackerna beslutade sig för att hjälpa svenskarna med de omfattande skogsbränderna, de skickade 40-brandbilar och ca 140 brandmän, som färdades i en karavan genom Sverige upp till Härjedalen. Ivrigt påhejade i sociala medier; polackerna sågs som räddare i nöden, i tider av inkompetens och svagt politiskt styre.
Vårt sydöstra grannland blir i det här fallet själva symbolen för vårt eget misslyckade, ty Polen är ett land som kämpat sig upp från nöd och kommunistisk vanstyre, och de har tackat nej till den senaste tidens politiska experimentlusta som brett ut sig i Västeuropa. De går sin egen väg tillsammans med de övriga Centraleuropeiska länderna, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Tillsammans uppvisar de god ekonomisk tillväxt, utveckling och framtidshopp i tider av stagnation.
Våra hjärtan är med det svenska folket, inte med den svenska eliten
Detta säger säger Dominik Tarczyński från det polska regeringspartiet Lag och Rättvisa. En tydlig markering mot det förmodat misslyckade svenska genuscertifierade brandförsvaret. Det behövs kompetenta brandmän, och inte vänsterflum när det väl kniper.
Och det är fantastiskt att så många svenskar nu plötsligt hyllar förnuft och ordning, och bejakar sina fordom hånade grannar, som oftast var synonyma med lågavlönade hantverkare och städerskor.
Kanske skulle svenskarna ta sitt förnuft till fånga även när de röstar vart fjärde år? Eller när de sitter vid fikaborden och knyter handen i fickan, medan pottfrisyrerna med näsring tar över universitet, institutioner och medier? Kanske?
