Flera västländer har numera förbjudit plastpåsar, ja, de är egentligen inte förbjudna, utan blott i vissa specifika sammanhang. Det är inte tillåtet att sälja dem över disk, med avsikten att packa varor i dem för hemtransport. Det är inte heller tillåtet att använda s.k ekologiska plastpåsar som är tillverkade av andra material.
Fast ordinära plastpåsar kan fortfarande säljas i rullar, i andra sammanhang, för att användas till sopor etc. Det finns också ett antal undantag, om det exempelvis föreligger sanitära skäl, exempelvis vid förpackningen av kött eller grönsaker, då kan man ofta använda plastpåsar.
Plastpåserestriktionerna skiftar från land till land, jag tänker inte gå in på specifika detaljer.
Men vad var det egentligen som föranledde den här märkliga lagen, som har så många underliga undantag? Jag måste ha missat den politiska debatten kring förbudet. Fanns det några som opponerade sig? Ska det göras en uppföljning av lagens effektivitet?
För min egen del handlar det mest om att jag numera får köpa plastpåsar till soporna, istället för att använda de jag får i affärerna. Så, det hela framstår som aningen meningslöst. Nästan som att jag konsumerar mer plastpåsar.
Anledningen sägs vara miljöskäl. Fast, det vore intressant med ett lite mer specifikt argument förstås, och ofta pratas det om att plastpåsar hamnar i havet.
Det är för mig ganska svårbegripligt, jag har nog aldrig i mitt liv slängt en plastpåse i havet, och jag har aldrig sett någon göra det heller. Nej, de flesta håller med mig om detta; plastpåsarna bara hamnar i böljorna.
Vid en närmare granskning så är det vissa länder söderut som står för nedsmutsningen, framförallt lär det vara Filippinerna som står för den största andelen plastpåsar som hamnar i havet. Ett land som ligger på andra sidan jordklotet. Och jag antar att inte ens då handlar det om filippinska medborgare som handgripligen kastar plastpåsar i havet, utan det handlar om deras sophantering. En sophantering som givetvis kan åtgärdas.
De flesta västländer har en sophantering som går ut på att man sorterar sina sopor, mycket återvinns eller förbränns i moderna anläggningar, och väldigt lite hamnar i naturen. Filippinerna och liknande länder skulle givetvis kunna satsa på att bygga liknande anläggningar, då skulle vi förmodligen inte ha plastpåsar som hamnade i havet.
Plastpåseförbudet i livsmedelsaffärer handlar kanske mest om en slags symbolpolitik? Symbolpolitik är när själva lagen i fråga inte är det viktigaste, utan att man gör något, att man agerar.
Med risk för att allmänhetens förtroende för politiker och lagstiftning minskar radikalt. De flesta begriper ju att dylika lagar är ett slag i luften. Och de inser också att det ofta inte ens är de lokala politikerna som initierat dem, utan att det kommer uppifrån, från EU eller FN el.dyl. Ofta så stiftas liknande lagar simultant i många olika länder, som genom ett trollslag, och lika ofta lyser debatten och oppositionen med sin frånvaro.
Det är bara kverulanter, rättshaverister och gamla gubbar som motsätter sig. Det mumlas en hel del, men det finns ingen som ställer sig upp och berättar att kejsaren är naken. Vi har vant oss. Vi vet att politiken är en lekstuga befolkad av obegåvade personer, och att allt ifrågasättande skulle ignoreras och göras till åtlöje. Kanske skulle man till och med bli kallad för förnekare, fobiker, eller något liknande. Bäst att hålla tyst.
Vi har vant oss.
