I samband med Donald Trumps presidentskap har tanken om öppna gränser blivit ett allt hetare debattämne. Bakgrunden är att Trump vill bygga en mur för att förhindra illegala invandrare, inklusive passager utmed muren för legala invandrare. Medan hans motståndare menar att folk ska få passera mer eller mindre obehindrat. Om Demokraterna är seriösa i sin vilja att upplösa gränserna – eller blott vill bråka med presidenten – det är givetvis också något vi bör ha i åtanke.
Men jag vill ändå diskutera tanken om öppna gränser ur ett frihetligt perspektiv. Största skiljelinjen mellan s k höger och vänster inom den frihetliga skaran är nog frågan om gränser, eller s.k öppna gränser. Och det går tillbaka till tanken om att passera en gräns, huruvida det är en positiv eller negativ rättighet.
Öppna gränser
Inom vänstern så finns det fraktioner som menar att man ska kunna passera i landskapet obehindrat, medan högern menar att äganderätten inte medger det. Och ett land eller ett samhälle kan mycket väl betraktas som en slags kollektiv äganderätt. Du kan inte gå omkring på grannens tomt, eller promenera över gränsen till ett annat land utan tillstånd.
Att bli del av ett samhälle
Det är ingen självklarhet eller skyldighet att bjuda in folk till en existerande gemenskap. De flesta menar nog att det här är en positiv rättighet. Staten bestämmer inte vilka vi medborgare ska umgås med. Däremot finns det en slags etik om att hjälpa till och vara frikostig mot främlingar, så långt det går.
Konsekvenser
Därför kan klassiska liberaler / högerlibertarianer vara väldigt frikostiga vad gäller resor, internationella samarbeten, arbetskraftsinvandring etc.
Men mindre frikostiga med permanenta uppehållstillstånd eller medborgarskap, som kräver lång prövotid, assimilering etc. Invandraren måste på olika sätt visa att hon vill och lyckas bli del av samhället, och bidrar till det – först då blir man delaktig i det “kollektiva ägandet” av samhället.
Och man är motståndare till storskalig skatteförsörjd invandring. Här tycker jag mig se en del (vänster)libertarianer som inte ens vill diskutera frågan. Då är de egentligen inte särskilt frihetliga, ty det är inte etiskt att ta någon annans pengar (skattemedel med tvång) och ge som försörjning till tredje part.
Det rimmar illa med de flesta frihetliga strömningar. Grundtanken är att frukterna av ditt eget arbete ska tillfalla dig själv, om du inte frivilligt ger bort dem vill säga.
Kortfattat skulle man kunna säga att i ett frihetligt meritokratiskt samhälle så bygger man upp sin samhällsposition genom arbete, kunskap och erfarenheter, och det gäller även när man ska vinna ett nytt medborgarskap. Det måste förtjänas. Och tyvärr kan du inte färdas fritt i landskapet, den rätten gick förlorad när vi lämnade livet som jägare- och samlare bakom oss för ca 10,000 år sedan, och den första bonden slog upp det första staketet, för att folk inte skulle trampa på hans grödor.
