Många libertarianer och klassiska liberaler ser framför sig ett samhälle med låga skatter och mindre statlig inblandning, öppna gränser, handelsfrihet, somliga vill legalisera droger, och andra vill ha rätten att bära vapen.
Många av de här friheterna kan uppnås om man har en minimal stat med få relevanta lagar och regler, i kombination med en stark äganderätt.
Om all mark i ett samhälle ägdes av privata aktörer skulle exempelvis dumpning av miljögifter bli svårt, eftersom stämning och dryga böter alltid skulle föreligga. Markägare skulle också kunna sköta ordningen inom sina områden genom att hyra in privata väktare. På det här sättet skulle privata initiativ kunna ta över mycket av det som statsmakten sköter idag.
Men det föreligger också problem. Ponera att en fastighetsägare inte gillar husdjur. I hyreskontraktet skriver han in att husdjur inte är tillåtna i hans lägenheter. Det här förekommer redan idag, och djurvänner får helt enkelt söka sig andra boendeformer.
Fastighetsägare kan i ett fritt samhälle även skriva in i kontraktet att de inte vill ha droger i lägenheterna. Och det här blir ju ett stort problem för de som förespråkar friheten att bruka droger. Drogbrukare får helt enkelt välja en annan fastighet att bo i. Men det blir svårt om många fastighetsägare skriver in den här paragrafen. Då hänvisas drogbrukare till specifika områden, kanske sämre lägenheter eller speciella platser som inte är lika attraktiva. Fastighetsägarens frihet blir i det här fallet drogbrukarens ofrihet. I ett libertarianskt samhälle skulle förmodligen drogbrukare slå sig samman och bilda ett eget samhälle med egna regler. Om drogbrukarsamhället skulle bli produktivt och framgångsrikt återstår emellertid att se.
Samma sak kan hända med vapenliberalerna som förespråkar allmän beväpning. I ett libertarianskt samhälle är det ju mark och fastighetsägaren som bestämmer om man får föra med sig vapen in på deras områden, och detta gäller även i städer och på mark som idag anses offentlig. Så där försvinner eventuellt även rätten att bära vapen. I oroliga tider kan det vara bra att folk beväpnar sig, men i tider av fred och frihet blir allmän beväpning en ickefråga, och kanske mest ett problem. Så även vapenentusiasterna får flytta ut någonstans och starta ett eget samhälle, det står dem fritt att göra så.
Även de låga skatterna kan bli en ouppnåelig dröm. Ponera att de bästa bostadsområdena i ett frihetligt samhälle finns i speciella områden, där trädgårdsmästare sköter om parkerna, poolerna och vägarna. Det är lugnt och fridfullt och det finns mängder med fritidsaktiviteter. Problemet är att medlemskapet är dyrt. Den som vill bo i ett dylikt område får betala en diger slant, och det blir nästan som att betala skatt, förutom att det är frivilligt. Du behöver ju inte bo i det dyra området, du kan ju välja att bo i andra enklare områden, som kanske också kräver avgifter, fast lägre.
I ett libertarianskt samhälle finns det inte heller någon som hindrar utbrytarrepubliker och autonoma områden. Vi ser snart ett lapptäcke av småstater och landägare. Och alla har de olika lagar och regler. Många släpper inte in invandrare, det står dem fritt att göra så, landägarna bestämmer. Vissa populära regioner kräver tull på varor, och företagen betalar eftersom det är en lönsam marknad trots avgifterna.
Som vi ser så kan även öppna gränser och handelsfrihet försvinna i ett fritt samhälle. Men vi kan förmodligen i lapptäcket av småstater hitta en plats vi gillar, som erbjuder oss de friheter som just vi söker. Och vi kan hoppas att dessa samhällen blir framgångsrika och sprider vår livsstil.
Om vi däremot eftersträvar en generell frihet som erbjuds alla medborgare över ett större territorium. Då krävs det en starkare statsmakt, som dels håller samman området, och dels tvingar på folk ett antal friheter. Då minskar mark- och fastighetsägarnas makt. Staten kör över dem i en rad frågor och erbjuder alla samma uppsättning friheter. Detta är ju inte heller optimalt. Då tvingas du som fastighetsägare hyra ut till drogbrukare eller vapenägare, fast du kanske inte vill.
Frihetliga människor söker egentligen inte bara färre lagar och en mindre statsmakt. Nej, de söker en specifik livsstil som passar deras preferenser. Det kan handla om religion, traditioner, kultur, subkulturer och olika levnadssätt. Och de antar att ett friare samhälle kan hjälpa dem på vägen. Men livet måste fortfarande fyllas med innehåll, och friheten i sig självt är inte nödvändigtvis innehållet, utan kanske blott medlet för att nå fram till det specifika målet. Och vi har alla lite olika mål.
