Trots att USA är världens största militärmakt (Ryssland kommer inte ens i närheten) så missade man förvarningarna om invasionen av Krim. President Obama har tillgång till en ytterst sofistikerad underrättelsetjänst, där datorer trålar internet dygnet runt på information, med tusentals medarbetare som monitorerar mängder av viktiga och oviktiga händelser. Ändå missade man varningssignalerna, eller valde att inte ta dem på allvar?
Möjligen är det så att dagens underrättelsetjänst med NSA i spetsen är mer intresserade av oss medborgare än av främmande makts verksamhet? Obama menade också häromdagen att faran var större att en atombomb skulle detonera på Manhattan än att Ryssland skulle utgöra ett hot. Jakten på terrorister har måhända fördunklat synen på många politiker och militärer i USA? Kanske handlar det om prioriteringar.
Att Ryssland går in med militär i ett grannland och tar över en hel region på bara några få dagar, borde framkalla någon slags ringande varningsklocka i Washington.
Det har talats om minskad övervakning på Internet och begränsningar av NSA:s resurser, om det blir verklighet eller ej det vet vi inte. Men det är nog en prioritetsfråga huruvida man bör övervaka stormakternas militära aktiviteter, eller sina egna medborgares Twitterkonton och SMS.
Kanske är Krimkrisen början på slutet på kriget mot terrorismen? Och början på en mer normaliserad säkerhets- och övervakningsmodell, där främmande staters militära aktiviteter tillförs högre prioritet än avlyssning av de egna medborgarnas samtal. Lite mer som under det kalla kriget för 20-30 år sedan.
Kanske var kriget mot terrorismen ändå mest ett slags substitut för en verklig fiende? USA var av ekonomiska och politiska skäl tvungen att hålla liv i sin enorma militär och försvarsindustri, och då var man tvungen att skapa en fiende, i brist på verkliga antagonister. Den islamistiska terrorismen blev denna nya fiende.
Jag vill inte förringa terrorismen och dess verkningar, men den är ytterst begränsad om man jämför med riktiga kring och konflikter. Nu när det gått några år får man väl närmast betrakta 9-11-katastrofen som ett separat fall, inga andra terrorister har kommit i närheten av ett liknande dåd. Och personer som dör i terrorattacker per år är försvinnande få i jämförelse med andra faror som finns, t ex trafikincidenter eller andra typer av olyckor.
Medan allt detta händer ser vi en allt blekare och svagare Obama. Han förvandlas till så kallad lame duck, i väntan på en ny och kraftfullare president med fler idéer och visioner. Kanske är det just sådana här försvagade makthavare som är farligast och mest oberäkneliga?
