Den ikoniska katedralen Notre Dame i Paris står i lågor, hela taket, spiran, rosettfönster och oersättlig konst är borta i eldhavet. När detta skrivs så är branden fortfarande inte släkt. De främre tornen och stenkonstruktionen verkar intakt.
Helgedomen har klarat sig genom revolutioner, krig och ockupation, men nu under året pågick en omfattande renovering med byggställningar runt byggnaden, och kanske kommer man att skylla branden på dessa omständigheter.
Frankrike har inte haft det lätt under de senaste åren. Landet har något depressivt över sig. Att spela andrafiol inom EU har sitt pris. Att vara sidekick till tyskarna kanske tär på den nationella stoltheten. Samtidigt har fransmännen tagit en stor del av migrationskrisens problem. Och stora protester från de s.k gula västarna, som närmast börjat likna en revolution. Den oerfarna och velande presidenten Macron, som så gärna vill blidka allt och alla, medan han tvingas ta i med hårdhandskarna gällande samhällsproblemen.
Där går delar av vår västerländska historia upp i rök. Det finns något profetiskt över den brinnande katedralen, något som skulle kunna ha författats av siaren Nostradamus gåspenna.
