Sveriges för detta statsminister Fredrik Reinfeldt säger att det finns plats för fler flyktingar i Norden, och att det finns enorma arealer av glesbefolkade och öde områden.
Han har ju helt rätt; Norden är otroligt glesbefolkat, det är ju skogar överallt. Vi kan ju dumpa flyktingarna i alla dessa glesbefolkade områden, möjligen försedda med en matlåda som räcker några dagar, och sen ajöss. Det finns jäkligt många tomma kvadratkilometer…
Jag antar att det här lite raljerande sättet att uttrycka sig passar någon som lämnat maktens korridorer bakom sig, som kan betrakta det politiska spelet lite snett från ovan. Göran Persson kör samma stil, när han sällan men öppenhjärtligt uttalar sig om svensk inrikespolitik.
Alla de nya svenskarna måste ju tas emot och försörjas, åtminstone om de kommer som flyktingar. Arbetskraftsinvandrare förväntas ju å andra sidan klara sig från dag ett, men de flyr å andra sidan inte från förtryck, utan kommer för att arbeta. Sverige välkomnar sedan 1970-talet ytterst få arbetskraftsinvandrare (förutom numera från EU), utan satsar blott och enbart på flyktinginvandring.
Alla dessa flyktingar, som ska befolka det tomma kalla Norden måste alltså initialt försörjas med skattemedel. Och många av oss liberaler menar att skatt är ett slags tvång. Socialliberaler menar att det är ett nödvändigt tvång, och klassiska liberaler menar att det är ett diskutabelt tvång. Hursomhelst så bör skatt betraktas som ett slags tvång om man delar huvudfåran av det västerländska politiska tankegodset.
Och därefter ska man alltså ta dessa tilltvingade pengar – och ge till okända människor?
Jag antar att det är här sd får sin näring och sitt existensberättigade. Många får helt enkelt inte ekvationen att gå ihop.
Ja, men det är ju synd om flyktingarna, de flyr ju krig och förtryck, menar många. Andra undrar hur de har råd att ta sig ända till Sverige, om de nu är flyktingar och är utsatta? Sen finns det folk som menar att bästa sättet att hjälpa flyktingar är att satsa pengar på flyktinglägren som växer upp utanför krigszonerna, som utmed Turkiets gräns till Syrien. Då kan flyktingarna lättare återvända hem när det blir fred och återuppbygga sitt land.
Nu finns det ju internationella avtal via FN om hur många flyktingar man bör ta emot, och vilka som kan klassas som flyktingar, det är en ganska komplicerad historia som få har satt sig in i, när man betraktar debatten i media. Sverige håller sig inte till reglerna utan man tar emot fler än vad som anges. Man tar emot fler än grannländerna och fler än andra jämförbara länder.
Reinfeldt har rätt, Norden kan ta emot flera miljoner nya människor, men urinvånarna kan dessvärre inte försörja dem. Det är ju som vi tidigare redan konstaterat ganska glest med folk här uppe.
Enda sättet att befolka de ödsliga slätterna är via arbetskraftsinvandring. Så gjorde man i Amerika under 1800-talet. Staten gav bort land till immigranter mot att man brukade jorden. Med liknande politik befolkade man Norrland under samma period. Nybyggarna fick mark mot att man dikade ut myrar och tjärn. Delar av den svenska välfärden är också uppbyggd med arbetskraftsinvandring; finnar, jugoslaver och ungrare flyttade till Sverige på 1950 och 1960-talet för att arbeta inom industrin.
Genom att fler kom till Sverige för att arbeta kunde fabrikerna öka produktionen, och företagen växte, liksom skattepengarna och välfärden. Då invandrarna kom ut i arbetslivet träffade de både svenskar och andra invandrare och integrationen gick liksom av sig självt. Dessutom fick svenskarna av sina nya grannar smaka på pizza och ungersk gulasch för första gången. Förträffligt för alla inblandade parter.
Reinfeldt kanske inte känner till skillnaden mellan flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring?
