FRA-lagen och ett dussin andra lagar som inkräktar på vår integritet är numera verklighet. Våra politiker, som vi valt och givit vårt förtroende, sviker oss gång på gång. Staten blir allt större och medborgaren allt mindre. Vi avlyssnas, buggas, registeras, överskottsinformation används, hemlig postkontroll införs, våra datorer kapas och genomsöks, bloggare registeras, blodprover används till andra syften än forskning. Låter det sjukt? Lite perverst? Vänj dig vid tanken, för snart är allt detta verklighet.
Vad gick snett? Kunde vi medborgare hindrat denna utveckling? Var det inte just detta som våra västerländska demokratier bekämpade?
Vi ser den socialliberala (och socialdemokratiska) samhällsmodellens misslyckande. Medborgarna har under många år accepterat en högre grad av statlig inblandning, politikerna och deras beslut berör snart livets alla aspekter.
I ett land där staten finansierar vägar och infrastruktur har politikerna större mandat att införa elektroniska fartkontroller, trafikövervakning och biltullar. Denna information kan givetvis lagras, överlämnas till andra myndigheter och användas till andra syften.
I ett land där staten står för vård och omsorg har politikerna större mandat att införa nationella patientregister, blodprovsregister, DNA-register etc. Även denna information kan lagras och delas mellan flera olika myndigheter.
I ett land där staten finansierar och bygger kommunikationsnätverk för data och telefoni har politikerna större mandat att införa avlyssning, registrering och datalagring. Informationen kan givetvis sparas och delas ut till andra myndigheter.
Samma kriterier gäller för skolor, universitet, förvaltning, posten och andra statliga eller halvstatliga bolag och verk. Det staten bygger, subventionerar eller förvaltar vill staten kontrollera.
Och vi som trodde att staten var god? Under många år spreds skrönan att det var kapitalisterna och näringslivstopparna som var utsugare och samhällsfiender. En perfekt myt för politiker som vill stärka sin makt. Det är ALLTID staten som är fienden, oavsett om den styrs av en kung eller riksdag och regering. Staten har exceptionella befogenheter, och dessa befogenheter kan och kommer alltid att missbrukas, medvetet eller omedvetet. Det är en inbyggd bugg i systemet.
Staten har som bekant rätt att beslagta delar av din inkomst, den har också rätt att konfiskera din egendom om du vägrar betala; den kan också beröva dig friheten och fängsla dig. Staten kan expropriera ditt hus och din mark. Staten fostrar dina barn i förskola, skola och gymnasium; staten kan t o m ta dina barn ifrån dig. I tider av oroligheter och krig kan staten kräva att du mördar och lemläsar. Många stater anser sig ha rätt att tortera och avrätta medborgarna. Lagar kommer och går, liksom de som utfärdar dem, medan staten består. Vem vet vilka som styr imorgon?
Och ju mer makt vi ger staten desto mindre och naknare blir vi medborgare. Hur förklara detta för alla dessa människor som fruktar näringslivet, kapitalismen och privata initiativ? Om vi istället hade byggt ett samhälle där större ansvar vilat på medborgaren och mindre på staten hade denna utveckling kunnat stoppas.
Men integritetskränkande lagar införs även i USA, hur förklarar man det? USA är väl ändå kapitalismens högborg? Sanningen är den att även USA fallit offer för politikerväldet, det mesta är reglerat, bolånemarknaden är i princip förstatligad via de federala låneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac. Den privata vården är genomsyras av statlig inblandning, där staten numera utgör det största försäkringsbolaget. Sarbanes Oaxley Act håller strupgrepp på näringslivet, USA Patriot Act håller ordning på pöbeln, medan skattekranen läcker miljardbelopp på ett meningslöst krig i fjärran land.
Och är det inte märkligt att folk betalar statlig inkomstskatt i ett land vars konstitution utryckligen förbjuder det? Men USA:s största problem är att alltför mycket makt koncentrerats till Washington, en lösare federation hade aldrig kunnat genomföra alla dessa politiska ingrepp. Samma sak håller nu på att hända i Europa, där makten sakta men säkert koncentreras till EU:s olika instanser och politiker.
Systemet föder sig själv, menar många. Det lever för att expandera och bevara den rådande ordningen. Men kan vi kalla det demokrati eller ens stat?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, integritet, demokrati
