Jag är inte den första att säga det, och förmodligen inte heller den sista, men vår sittande regering är sannolikt en av de mest odugliga vi någonsin haft. Det har varit mycket naivitet, haverier, fumlande, tumlande och ramlande. Senaste krisen handlade om att transportstyrelsen läckt sekretessbelagda uppgifter till främmande makt, med regeringens tysta och ignoranta medgivande.
Och kanske är det en sådan här regering vi förtjänar?
Hela poängen med den demokratiska urvalsprocessen handlar om att finna de 349 mest dugliga personerna i landet, samla dem i riksdagshuset och låta dem utse regering, samt under fyra års tid verka som lagstiftare.
Det är egentligen bara detta, och inget annat, som de allmänna valen syftar till. Därutöver ger valen oss en känsla av delaktighet, att vem som helst kan välja, och bli vald. Och det är en härlig känsla. Den här systemet kallas för demokrati, och har varit en del av den västerländska framgångssagan under snart 100 år.
Men borde det inte finnas bättre sätt att vaska fram landets 349 klokaste personer? Allmänna val kräver ju att väljarna kan urskilja de dugligaste personerna och rösta på dem, men det är inte alltid så lätt.
Väljaren står i valbåset med en lapp i handen. På lappen står det ett antal olika namn. Flertalet av dessa namn är okända. Några kanske man känner igen, men de flesta väljare saknar djupare kunskaper om personerna på listan. Och på dessa premisser ska vi välja landets 349 främsta företrädare.
Politikerna utnyttjar medborgarnas okunskap. Vi väljer framförallt partier och inte personer. Partierna gör internt upp om vilka som ska hamna på valsedlarna. Väljarens val är alltså redan grovt begränsat.
Landets 349 klokaste personer kanske inte ens är med på valsedlarna?
Nåväl, man kan alltid starta ett nytt parti, och ta med bättre personer på listorna. Demokrati innebär ju att alla kan komma till tals på något sätt. Fast detta är en sanning med modifikation. Nya partier måste registreras och samla ihop 1500 namnunderskrifter. Därefter krävs det att partiet får ihop 4% av rösterna i valet, för att komma in i riksdagen.
Man får en känsla av att de som redan befinner sig inne i maktens korridorer helst inte vill släppa in några nya.
Demokrati är egentligen inte ett specifikt system, det är snarare ett begrepp eller en tankefigur. Folkstyret står i centrum – all makt utgår ifrån folket – därefter tolkas och administreras folkets vilja på en rad olika sätt, det passerar en mängd olika filter, avskiljningsanordningar och gallringssystem. Inte helt olikt forna tiders kungar som med jämna mellanrum bjöd in undersåtarna till tronsalen och lyssnade på deras klagan. Därefter var det upp till monarken om han ville agera eller inte. Bara det att han lyssnade på folket var aktningsvärt.
Många politiker gör sig en karriär via ungdomsförbund eller fackföreningar, därefter passerar de vidare till myndigheter, verk, riksdag och regering. De har egentligen inget liv utanför politiken, de har inte heller någon djupare utbildning, eller större livserfarenheter. Ändå ska de styra och ställa över våra liv och öden. Man kan fråga sig vad som driver dem?
Tron på ungdomen och dess brinnande förändringsvilja har länge varit tungt vägande skäl till en politisk karriär. Borta är de gamla uvarna, som hade ett helt liv i näringslivet eller universitetsvärlden bakom sig, för att därefter sätta sig i riksdagen och bidra med erfarenheter och visdom.
Det handlar inte bara om att Löfven & Co är olämpliga. Inga av våra politiker är särskilt lämpade. De är varken kloka eller kunniga, och saknar erfarenheter från en mängd olika områden.
Hur hittar vi de 349 bäst lämpade?
