Krig handlar ibland om att ge upp utan att förlora ansiktet.
USA har varit inblandat i Ukrainakonflikten sedan den ursprungliga starten 2014, och även innan dess. Kiev har varit del av Natos utvidgningsförsök mot Ryssland, trots att västmakterna lovade att inte expandera österut.
Det är överhuvudtaget intressant med en ständigt växande försvarsallians. Den som inte kände till bakgrundshistorien skulle lätt misstolka det som ”imperialism”, vilket är begreppet vi använder när en stormakt sprider sin intressesfär över nya områden.
Oavsett hur vi tolkar Natos ständiga växtvärk – i dagsläget framstår Ukraina som ett förlorat projekt – ryssarna gör små men ständiga framryckningar, i ett segdraget utmattningskrig.
Är konflikten i Mellanöstern i själva verket ett sätt för USA att ge sig av från Ukraina med äran i behåll?
Om Ukraina faller så kan Trump sorgset deklarera att de inte kan förse flera länder med militära resurser samtidigt, de var tvungna att välja, situationen i Mellanöstern var värre, med påhittade kärnvapenhot från Iran, och de var nödgade att byta militärt fokus.
Men även om de byter stridsskådeplats. Kommer USA att kunna hjälpa Israelerna?
Målet är förmodligen inte ett nytt segdraget krig, där hundratusentals unga amerikanska soldater skeppas över till Mellanöstern för att dö i ännu en meningslös konflikt. Trump vill förmodligen satsa på en snabb insats, och sedan segrande dra sig ur. En sådan insats skulle kunna vara att bomba de iranska kärnforskningslabben. Problemet är att de befinner sig ca 90 meter under marken i urberget. Inte ens atomvapen biter på dylika mål.
Amerikanerna har därutöver en slags missil som kan gå genom berg, s.k ”bunkerbuster”, men den går till ca 60 m djup, och den enorma pjäsen måste flygas in med bombflyg, och det enda planet som i dagsläget är kapabelt är B-2 Spirit . Och en dylik expedition kräver att amerikanerna har luftherravälde. Annars blir det dyra bombplanet och dess last nedskjutet. Och det skulle förmodligen krävas upprepade bombningar för att eventuellt slå ut de iranska kärnforskningsanläggningarna.
Att gå in med trupp och erövra landet helt eller delvis är svårt. Iran är ett enormt land med 90 miljoner invånare. Att fortsätta med konventionella bombningar av strategiska mål kan tvinga iranierna att ge upp, men kan också sluta i ett evighetskrig. Det är inte säkert att vi får till ett regimskifte, en angripen nation tenderar att hålla ihop. Att släppa några atombomber som man gjorde i Japan och få landet att kapitulera är förstås också en väg, men omvärldens bild av USA och Israel skulle grusas, och vi skulle gå in i ytterst farliga tider med ett närliggande tredje världskrig.
Om vi för ett ögonblick bortser från att Iran styrs av en diktatorisk prästerskap, som censurerar och trakasserar sina invånare, och istället betraktar den geopolitiska situationen. Landet är viktigt för BRICS-samarbetet. Det är en passage dels mellan öst och väst, men även syd och nord, med hamnar i Stilla havet. För kineser och ryssar är det viktigt att hålla goda relationer med Iran. Och det ryktas redan om kinesiska transportplan som landat i landet med någon form av förnödenheter eller material. I övrigt har de övriga stormakterna hållit en hyfsat låg profil.
Det finns också en ökande chans att ingenting händer, att USA inte hinner fram i tid, att Israel och Iran möts vid förhandlingsbordet, och de bägge länderna fortsätter med sina respektive kärnforskningsprogram helt eller delvis i hemlighet.
Foto föreställande lastning av en MOP, från Wikipedia.
