Det finns politiska krafter som vill införa medborgarlön i Schweiz. Enligt förespråkarna skulle medborgarlönen ersätta det nuvarande bidragssystemet och skapa ett mer rättvist samhälle. Alla medborgare skulle erhålla ca 18.000 kr per månad.
Tanken om medborgarlön dyker upp med jämna mellanrum. Och det finns förespråkare på bägge sidor av blockgränserna. Vissa borgare tycker att det vore praktiskt att förenkla dagens snåriga bidragssystem med ett enda bidrag som utgår till alla, medan vänstern tycker att det är en rättvisefråga. Jag har tidigare skrivit om medborgarlöns-frågan och dess problem.
Historiskt sett, att skänka pengar till medborgarna brukar vara ett sätt för härskare att visa sin makt och sin goda vilja. Man köper helt enkelt röster, skaffar sig anhängare eller ökar sin populäritet. I forna tider kunde härskaren ha en stor privat förmögenhet, ofta anskaffat genom krig eller feodalsystemet.
Själv kommer jag att tänka på hur Göran Persson vann sin sista mandatperiod. Det var jämt skägg ända tills han lovande att öka subventionerna till förskolorna. Det nappade barnfamiljerna på, och den listige realpolitikern Göran Persson vann valet.
Problemet är att det egentligen inte existerar någon medborgarlön. Det är egentligen din egen lön – eller någon annans lön – som omfördelas. Hela skatte- och bidragssystemet bygger på omfördelning av skattepengar.
Medborgalönsystemet fungerar så länge det finns produktiva människor som arbetar så pass mycket att det skapas ett överflöd. Av detta överflöd, kan man ta, och omfördela efter det politiska godtycket.
Om överflödet minskar, eller försvinner helt så dör även systemet med medborgarlön. Och då kan staten blott finansiera sina utgifter med sedelpressen, vilket i slutänden urholkar valutans värde.
Det finns också en fråga om motivation. Frågan är hur motiverande medborgarlönen är för redan bortskämda ungdomar? Hur intressant blir det att plugga i 4 år på universitet när man ändå har en grundläggande försörjning, och inte behöver anstränga sig mer än nödvändigt.
Om vi vill skapa ett samhälle där ALLA ska ha det bra, och skapa en grundtrygghet för ALLA. Vore det inte mer intressant att prova det diametralt motsatta?
Sänk skatterna rejält, vilket innebär att överflödet ökar, och många lågavlönade klarar sig själva. Behovspröva ALLA bidrag och ersättningar. Då kan vi vara säkra på att pengar enbart går till behövande och humanitära insatser. Att vi ska hjälpa de utsatta är ju de flesta eniga om.
På detta sätt hjälper vi de som behöver hjälp. Och vi har ett starkt socialt skyddsnät. Och de som inte behöver hjälp – ja, de behöver ju inte hjälp…
