När man skapade det europeiska samarbete som skulle bli EU handlade det om att ekonomiskt binda ihop de två gamla antagonisterna Frankrike och Tyskland.
Genom att idka handel och komma varandra närmare, skulle den gamla fiendskapen övervinnas. Italien och Benelux inkluderades, medan Storbritannien valde att betrakta den växande unionen på avstånd.
I praktiken handlade det om att kväsa Tyskland.
Låt oss titta närmare på förbundsrepubliken Tyskland, det folkrikaste EU-landet med över 80 miljoner invånare, och tillika världens tredje största ekonomi, och år 2008 världens största exportnation.
Resten av EU-länderna är rejält omkörda, det skiljer hisnande 1.000.000 miljoner dollar mellan Frankrike och Tyskland i total BNP/år.
Krisen inom EU kan bli en ursäkt för besserwissern Tyskland att lämna unionen och slippa det förnedrande samarbetet med den halvtröge lillebrorsan Frankrike och de lata kusinerna runt Medelhavet.
Låt oss inte glömma att 2:a världskrigets segernationer USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike under lång tid dikterat Tysklands öde. USA har fortfarande kvar militärbaser i landet.
Krigets militära och moraliska förlorare har länge vallats i koppel av grannländerna, och EU är en del av detta koppel. Tyskland kan av hävd inte lämna samarbetet, ty hela idén går ju ut på att tygla den ekonomiskt framgångsrika besten.
Den som läst sin EU-historia vet att det var fransmännen som genom tjat och eviga förhandlingar tvingade fram den gemensamma valutan, som ett sätt att dela tyskarnas starka och tillförlitliga valuta. Något som tyskarna tillslut gick med på och bittert ångrar.
Om Tyskland lyckas trassla sig ur unionen kommer landet inte längre bara att vara ett ekonomiskt framgångsland, utan en riktig supermakt.
