Jag har i flera artiklar möjligen framställt ryssarna i bättre dager än Ukraina, USA och dess allierade. Och det finns egentligen inget särskilt uppsåt i detta. Jag är ingen ryssvän, och inte heller min släkt, varav flera slagits mot ryssarna i det förra stora kriget, och följaktligen led ett hårt och orättvist nederlag.
Kanske är jag mest pragmatisk? Händelseutvecklingen är egentligen mer intressant än att välja sida, som om det vore en fotbollsmatch eller de onda och goda i Star wars. För mig är det här inte ett social spel, där de som inte viftar med blågula flaggor blir utfrysta. Sånt intresserar mig inte.
Med detta sagt; vad händer framöver? Hur kommer det att gå? Finns det ett slut på kriget?
Om väst inte använder okonventionella stridsmedel så kommer ryssarna förmodligen att gå segrande ur striden. De kommer att ockupera flertalet rysktalande provinser, antagligen allt land öster om Dnepr samt regionerna i söder. Ukraina blir ett avsevärt mindre land som kommer att tvingas till förhandlingsbordet och gå med på ett hårt fredsavtal. Även om ryssvänliga krafter genomför en kupp, så kommer de att tvingas till ett liknande scenario.
Ryssland stärker sin ställning som stormakt, och de övriga länderna i Europa kommer att behöva förhålla sig till den nya ordningen. För det är just vad det är, en ny ordning, ett nytt kapitel i historieböckerna. Och det är fascinerande och skrämmande att se världen ändras radikalt under ens livstid.
Fram tills idag har den moderna Ukrainska staten haft stor tur i det geopolitiska spelet. Många av dess regioner är inte kulturellt ukrainska, de tillhör den ryska sfären. Landet var en artificiell skapelse, ungefär som när kolonialmakterna drog upp gränserna med linjal på den afrikanska kartan. Många ukrainare är också medvetna om detta, även om ämnet inte är populärt.
Den afrikanska kolonialismen har å andra sidan ingående kritiserats, men de orättfärdiga gränserna i Central- och Östeuropa har lämnats därhän. Möjligen trodde man att EU-projektet skulle lösa problemen, då länder och regioner sakta skulle glömma sitt förflutna och sammansvetsas till en ny europeisk identitet? Social ingenjörskonst på en alltför hög nivå?
Så blev det inte. Istället håller EU på att splittras, dels med Brexit och dels med skilda politiska visioner i öst, väst, nord och syd, samt en omöjlig valuta, demokratiskt underskott och usla finanser. Ryssland blir den självklara vinnaren på en sådan spelplan. Och flera länder kommer att vända kappan efter vinden och bli mer ryssvänliga, om inte annat för att säkra sina energibehov. Och detta kommer att stärka Ryssland ytterligare.
Vad kommer att hända med de kvarvarande delarna av Ukraina? Ryssland har förmodligen inte möjlighet att ockupera hela landet, särskilt inte de ryssfientliga områdena i väst. Och USA kommer slutligen att svika dem, amerikanerna kan inte att skicka vapen i all evighet; det talas redan om skära ner på biståndet efter valen i november. Och mången ukrainare kommer att känna bitterhet mot väst. Först blev de uppmuntrade att utmana Ryssland, lovade vapen och hjälp i kriget, och slutligen när stödet behövdes som bäst – övergivna. En sådan bitterhet kan utvecklas till ressentiment, och hat. Särskilt när man står ensam med liken och de raserade städerna.
Det finns några olika utvägar här. Antingen fortsätter Ukraina att vara en trogen men bitter vän till väst, fast utanför Nato och andra formella pakter. Att de återuppväcker vänskapen med ryssarna tror jag inte är möjligt i det här skedet, det kommer att dröja många år. De kan också vända sig till grannlandet Polen, och utveckla de gamla relationerna som fanns mellan länderna. Tillsammans skulle de kunna bli en ny europeisk stormakt, och skapa en egen slavisk nationell särart, som tar avstånd från både ryssar och amerikaner. Eller som länder mellan stormakter brukar göra, hålla sig väl med bägge.
I krigets slutskede skulle ryssarna möjligen tillåta polska fredsbevarande trupper i västra Ukraina, då de själva inte vill spilla liv i ett förlängt gerillakrig. Och detta skulle kunna vara första steget till scenariot jag beskriver ovan, ett Polsk-Ukrainskt samvälde.
Vad händer då med USA, den unipolära världspolisen som vägrar släppa greppet, trots att dess dagar är räknade? Dollarn tappar sin unika roll, befolkningen är splittrad, ledarskapet är uruselt, medan landets fabriker står övergivna och rostar. Kanske är det bara försvarsindustrin och Hollywood som finns kvar intakta? USA lever på gamla bedrifter. De stora besluten tas i Kina, Ryssland och Indien. Facklan har lämnat Amerika och förts vidare till mer ambitiösa och hungriga regioner. Det innebär inte att USA:s roll i världspolitiken är slut, nej, men deras dagar som den enda stormakten är över.
Vi ser också ett tekniskt skifte, där billiga drönare slår ut långt mer avancerade försvarssystem, och till och med utmanar stridsflygplan i miljardklassen. Eller överljudsrobotar som gör de stora hangarfartygen till världens dyraste måltavlor. Förhållandevis enkla och robusta lösningar kan uppenbarligen överlista högteknologiska mästerverk. Vi har inte haft ett riktigt krig mellan jämlikar sedan andra världskriget, och det som händer i Ukraina just nu kommer att ändra krigets lagar, såväl som världsordningen.
