Det blir allt vanligare att folk uttrycker att de är värdekonservativa, eller att de har en konservativ hållning i vissa frågor. Och det är inget konstigt, konservatismen är en ideologi som handlar om att bevara en äldre ordning och sakta ner progressiva processer. Inget ont i detta, ty hjulen rullar allt snabbare, många av oss orkar inte se allt brus flimra förbi. Att stanna upp och tänka efter är en god egenskap. Vi ser också ett ökat intresse för katolicism och ortodoxi, religionens roll i samhället framhävs allt oftare som något positivt. Särskilt vad gäller aspekter av sammanhållning och att skapa en gruppkänsla.
Därutöver har konservatismen givetvis en ideologisk överbyggnad och en historia. De tidiga konservativa ville försvara kungens envälde under den franska revolutionen. Något vi idag står lite frågande inför, ty envälde är detsamma som diktatur. Medan andra konservativa ville återinföra ett aristokratiskt system, där rika jordägare och krigsherrar styrde landet. I Storbritannien har vi kvar spår av detta då överhuset (aristokratin) och drottningen har visst politiskt inflytande.
Utmärkande för den äldre konservatismen var att de trodde på en högre makt, transcendens, gud. Och de menade att det fanns en naturlig ordning och hävd. Den ekonomiska politiken handlade mångt och mycket om protektionism, samt trögrörlighet på arbetsmarknaden. Om man var född skomakare så förväntades man fortsätta som skomakare. En holistisk och organisk världsbild. Och därtill en viss skepsis mot utveckling och vetenskap.
Personer med konservativ läggning skulle i princip kunna skapa ett samhälle utifrån bibeln, ty skriften innehåller levnadsregler, lagar och etiska principer. Samhället skulle klara sig utan en specifik statsmakt, då kyrkan och samfälligheten utgör grunden för gemenskap och sammanhållning, och därtill kan man koppla socialförsäkringar och allehanda samhällstjänster som vård, utbildning etc. Allt finansierat av gåvor till samfundet. Skulle man rent av kunna kalla en dylik ordning för anarki, anarkokapitalism? Här finns ju ingen stat? Nej, ty man har egentligen bara bytt namn på staten, det finns fortfarande en given ordning, och följer man inte den så får det konsekvenser. Kanske är teokrati det bästa namnet för ett dylikt styrelseskick. Få traditionellt konservativa eftersträvar emellertid ett dylikt system. De flesta ser kyrka och statsmakt som två skilda entiteter som är lika viktiga i samhällsbygget.
Dagens konservativa har avskrivit många av de gamla parollerna. Idag handlar det framförallt om motarbeta socialism, vänsterliberalism och kulturrelativism. Man tror på familjen och mer traditionella könsroller, samt sunt förnuft i många frågor. Den ekonomiska politiken har man lånat från den klassiska liberalismen, och man förespråkar marknadsekonomi, lägre skatter och viss förenkling av regelverken. Däremot är man inte alltid kritisk till den växande allomfattande statsmakten och dess byråkratiska ramverk. Man värnar nationen, folket och dess styrelse. Abortmotstånd och reservationer inför homosexuellas rätt att få gifta sig är också typiska ståndpunkter. En viss fallenhet för militära interventioner finns också, samt en auktoritetstro som kanske är något högre än hos klassiska liberaler.
Yttrandefrihet, pressfrihet, näringsfrihet och associationsfrihet var inget som de tidiga konservativa gillade. Detta var de klassiska liberalernas slagord. Idag är det många konservativa som framhåller just dessa principer. Vi ser en sammanblandning av ideologierna, där man knappt vet vad som är konservatism eller klassisk liberalism. Kanske är skiljelinjen fortfarande tron på gud och den naturliga ordningen. En klassisk liberal skulle förmodligen inte vidhålla att det finns en given ordning, utan att alla ordningar är skapade av någon under historiens gång.
Europas skrivna historia började med grekerna och deras fåmannavälde, där landägare och ibland medborgare kunde rösta om viktiga tvistefrågor. Romarna hade ett liknade system under republiken, medan det senare utvecklades till ett kejsardöme. När Västrom föll blev det en landägande aristokrati som tog makten, små löst sammanhängande stater som styrdes av regionala krigsherrar. Detta utvecklades vidare till många olika styrelseformer, där vi har republiken Venedig med en stor köpmannaaristokrati och utvecklad aristokratisk parlamentarism, eller 1700-talets Frankrike med en enväldig härskare, eller maktdelning mellan medborgare, aristokrati och regent som i Storbritannien, eller ståndsriksdagen i Sverige.
Därutöver delades kristendomen upp i flera olika inriktningar, katoliker, ortodoxa och protestanter, samt frikyrkorna. Värt att fundera på när en konservativ tänkare lyfter fram Gud och gammal hävd. Frågan är vad han egentligen menar med detta? Eller är det en romantisk tanke om en fiktiv tillrättalagd ordning som återges? Nationalromantik och konservatism var bägge rörelser som tangerade varandra.
Kanske har varje tidsepok sin egen speciella konservatism? Anpassad efter de tvistefrågor som förekommer just då. Det som alltid medföljer är friktionen, viljan till långsam organisk förändring. Därutöver finns det även viktiga spörsmål inom etik och moral. Att lyfta fram bibeln i den västerländska idéhistorien är intressant, vare sig man är troende eller ej. Tanken om att människan är lika i värdighet, rättigheter och skyldigheter inför statsmakten har till viss del sitt ursprung i kristendomen. En troende menar att vi är alla lika inför Gud, eller lika inför Guds dom, både kungar och trälar. Det var tillika det kristna västerlandet som avskaffade slaveriet under 1800-talet, medan det levde vidare i Mellanöstern, Afrika, Indien, Kina etc långt in i modern tid.
Värt att notera att livegenskap, träldom och slaveri dessförinnan även fanns i väst under långa perioder. Kristendom utan upplysning är inget vaccin eller mirakelkur mot orättvisor, folkförakt och klassamhällen, oavsett kärnbudskapet i bibeln. Och detta utgör en slitning inom äldre konservatism, att dels påpeka människans lika värde inför skaparen, och samtidigt hävda att alla och envar har sin naturliga plats i hierarkin. Vad är det då för mening med att kungen och trälen är lika inför Gud? Att alla ska spela sina roller så bra de kan, men att det egentligen inte finns någon rörlighet i samhället? Inget utrymme för den fria viljan?
Stycket ovanför får symbolisera konservatismens andra metaproblematik, dvs hur man tolkar bibeln. Därför kan frikyrkligt konservativa skilja sig en hel del från ortodoxa, katoliker eller allmänt värdekonservativa sekulära personer. Därutöver finns det konservativa judar, muslimer och hinduer etc, vilka skiljer sig ännu mer, men det är delvis en annan historia.
Friktionen och den långsamma förändringstakten kan de flesta konservativa vara eniga om, även om de har flertalet olika versioner av både Guds ord, den naturliga ordningen och hävden.
