Den förre FN-generalsekreteraren Kofi Annan avbryter sitt medlingsuppdrag i Syrien. Uppdraget har beskrivits som ett mission impossible, ty stridigheterna fortsätter och det verkar inte finnas något sätt att få rebellerna och diktatorn Bashar al-Assad att enas.
Kofi Annan har gått på en liknande mina inte så långt därifrån, på Cypern, där han arbetade fram en plan för att ena ön för några år sedan. Även detta misslyckades.
Kanske vore det bäst om Annan gav upp de omöjliga uppdragen. Ibland går det nämligen inte att medla. Framförallt inte mellan de som strider för sin frihet och de som vill kväva den.
Syrienkonflikten kommer inte att avgöras förrän diktatorn är avsatt, och Cypernkonflikten kommer inte att avgöras förrän den turkiska armén lämnar ön. Punkt.
Man kan dividera om vem som startade oroligheterna i Syrien, om det var rätt eller fel, om diktatorfamiljens roll i det hela, men nu är vi framme vid vägs ände, slaget står vid Aleppo och Damaskus, och förmodligen kommer ännu en diktator att falla.
Och vad gäller Cypern så kan man diskutera oroligheterna mellan grek- och turkcyprioterna, vem som hade rätt eller vem som hade fel, och vilken roll den gamla kolonialmakten England egentligen hade i det hela. Men när grannlandet Turkiet bestämmer sig för att ockupera halva ön är det definitivt fel. Och all medling som syftar till gemensamma eftergifter mellan de bägge sidorna tenderar att bli ihåliga och meningslösa.
Vi vet ju vem som har rätt. Man ockuperar inte självständiga stater, och utser inte sig själv till enväldig diktator; den tiden är förhoppningsvis förbi.
