Jag har flera gånger spekulerat om vad som kan hända efter EU:s nedgång och fall. Och här kommer en ny variant på temat.
Av EU är blott Nordeuropa kvar, och man kallar sig följdaktligen Nordeuropeiska unionen, Sverige, Danmark, Finland, Baltikum, Nordtyskland, Benelux och norra Frankrike. De strävsamma rätlinjiga länderna i norr fortsätter att vara ett föredöme, även om glansen sakta avtar.
I Centraleuropa har Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Kroatien, Slovenien samt delar av Ukraina och Vitryssland lierat sig, under det lite skämtsamma smeknamnet Bohemian Rhapsody. Snart är regionen en av världens snabbast växande ekonomier.
I söder har Spanien, Portugal, södra Frankrike, Syditalien, Grekland, Cypern och västra Turkiet inlett ett lukrativt samarbete. Och krisländerna reser sig sakta från skuldhärvor och massarbetslöshet.
Rumänien, Bulgarien, Serbien, Bosnien, Monte Negro och Makedonien har bildat en konfederation.
Storbritannien har splittrats, efter Skottlands självständighet följde de andra efter. Och lilla England positionerar sig som en av Europas ekonomiskt starkaste regioner.
Östra Frankrike, Schweiz, Norditalien, Österrike och Bayern har gått ihop under det gemensamma starka varumärket Schweiz. De är några av världens rikaste regioner, och tillsammans förmodligen världens rikaste land.
Notera att några länder har splittrats i processen, Frankrike har delats i tre, Italien, Tyskland, Turkiet och Syrien i två. Och de västra delarna av Ukraina och Vitryssland har knoppats av, medan det Ryska imperiet i öster slukat resten.
Baskien har blivit självständigt, så även Kurdistan.
Regioner och regionala allianser har blivit viktigare än nationalstater.
Troligt eller otroligt?
Historien lär oss att det mesta är möjligt, även om det verkar omöjligt.
