Som EU-komissionär tjänar Margot Wallström storkovan, dessutom ska hon ha en pension i klass med en finans-vd. Totalt sett har vi skattebetalare betalat över 50 miljoner för Margots bravader. Inte konstigt att hon tackade nej till partiledarposten.
Apropå mitt förra inlägg om att lönen bör avspegla verkligheten. Här befinner vi oss i de fria fantasiernas värld, eftersom vi egentligen inte behöver Margot, eller hennes regleringar och storpolitiska strävan. Det finns knappast någon efterfrågan för ett gemensamt EU-fördrag eller dylika överstatliga tillbyggnader. Drivkraften kommer från politiskt håll, och inte från folket. Medan de flesta västeuropeiska konstitutioner bygger på att all makt utgår ifrån folket. Ekvationen går inte ihop.
Margot Wallströms politiska bana ett perfekt exempel på ett konstruerat yrke, som tillhandahåller en konstruerad tjänst, utan någon som helst koppling till verkligheten. Vem av oss skulle vilja ge henne 50 miljoner för att representera oss i politiska ärenden vi inte är intresserade av?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, EU, Margot Wallström
