Inga flaggor på Facebook – börjar vi vänja oss vid terrorismen?


Jag ser färre fanor på Facebook, där man lägger en flagga på sin profilbild, för att sympatisera med landet där ett terrorattentat nyligen begåtts. Vi kanske börjar vänja oss? Terrorismen har måhända blivit en del av vår vardag?

Men hur kan vi vänja oss vid att barn dör? Nyss var det en 11-årig flicka i Stockholm, och nu har vi en åttaårig flicka i Manchester, bägge miste livet i det som brukar beskrivas som det meningslösa våldet. De två flickorna ger offren ett ansikte, men det var många fler som miste livet, 22 mördade och 60 skadade i det senaste attentatet.

Våldet saknar dock ej mening, det fyller en funktion för förövarna, och det är planerat, uträknat och sanktionerat av en ideologi som finns i stora delar av världen, uppenbarligen mitt ibland oss.

Att slakta oskyldiga människor, män, kvinnor, barn  – och spränga bomber bland folkmassor är en del av ideologin, och har nyttjats många gånger förut. Och det kommer förmodligen att ske igen.

Denna terroristideologi har sina rötter i islam. Det kan vi inte blunda för. Givetvis är inte alla muslimer terrorister, och de delar inte terroristernas värderingar. Vi kan inte dra alla över en kam.

När kristna terrorister mördar oskyldiga bör vi inte beskylla alla kristna, även om dylika dåd är mer sällsynta. Breivik i Norge räknas ibland upp som exempel på en kristen terrorist, även om hans ideologiska ramverk mestadels bestod av sekulära skrifter, och han kallar sig själv hedning.

Om en kristen terrorist utförde ett terrordåd i kristenhetens namn skulle jag fråga mig VAD i de heliga skrifterna det är som åberopas? Vilka stycken har han läst, vilka passager har inspirerat honom, har några andra troende påverkat honom, har han lyssnat på några särskilda präster, är han med i en specifik församling? Vad har fått honom att mörda män, kvinnor och barn i religionens namn? Jag vill veta.

Och jag skulle ställa samma frågor, oavsett vilken tro förövaren åberopar, han må vara buddist, hindu, shintoist eller jude. Givetvis bör frågorna ställas även när förövaren är muslim.

Kan inte samhället skydda sina medborgare från att bli mördade på gator och torg, då är samhällskontraktet på ett moraliskt plan upplöst. Och vi kommer att se medborgarna ta saken i egna händer – det må vara medborgargarden, populistiska partier eller andra missnöjesyttringar.

Tillit, sammanhållning och civilisation är inget vi kan ta för givet. Det har tagit tusentals år att bygga upp vår kultur. Många människor har offrat sina liv för det fria, öppna och jämlika samhälle vi har idag. Och nu sitter vi på åskådarbänken och ser det monteras ner.


Missa inget!

En sammanfattning av veckans artiklar skickas till din inkorg, varje måndag.