Seriefiguren Dilberts skapare Scott Adams ger en bra presentation av hur Donald Trumps utspel fungerar i praktiken, och vilken effekt de får. Han gör en jämförelse med anti-trumpisterna och deras taktik. Det visar sig vara ett spel där det finns en given vinnare – och en allt svagare förlorare.
Det börjar ofta med att Trump gör ett utspel, exempelvis det han sa om vad som hände härom natten i Sverige. Och ingen visste vad som hade hänt. Därefter korrigerar Trump sig och hänvisar till en dokumentär han sett, som handlar om den misslyckade migrationen.
Ett klassiskt luddigt (eller intuitivt?) uttalande av Trump. Och hela världen pratar plötsligt om Sverige och asylpolitiken, den ökande brottsligheten, samt hur man försöker dölja problemen etc etc. Fokus på Sverige. Alla strålkastare pekar hit.
Anti-trumpisternas enkla taktik går ut på att kalla Trump galen vid varje utspel, samt jämföra honom med Hitler. Detta är en taktik som leder till att vänsterliberalerna/demokraterna blir allt mer irrelevanta. Hur många gånger kan man kalla någon Hitler? Samtidigt som USA:s ekonomi växer, börsen stiger och hoppet hos landets företagare och befolkning växer? IS håller på att besegras av irakiska trupper med amerikanska rådgivare. Och inga terrorattentat i USA under den senaste tiden.
Trump upprepar sin taktik med jämna mellanrum: -> luddigt uttalande -> fokus på önskat område. Och det funkar varje gång; media tar betet, och fokuserar på det som Trump uttalar sig om. Det var så här han klarade sig igenom de stenhårda primärvalen, samt hela valrörelsen och blev president
Även anti-trumpisterna upprepar sin taktik: -> kallar Trump för Hitler -> vilket leder till minskad relevans. Resultatet är inte det önskade.
Man brukar säga att bara en idiot upprepar samma sak med hopp om ett annat utfall. Så frågan är vem som är idioten i den maktkampen?
Samt en bild av ironin i det hela. Löfven avvisar Trumps uttalanden om landets svåra migrationskris, rubriken strax under säger något annat…
