Dagens finanskris är inget nytt. Det handlar om s.k kreativ förstörelse. Den gamla industrin går på knäna, medan nya uppstickare vädrar morgonluft. Om gårdagens bilindustri inte förmår att ändra inriktning, så kommer nya aktörer att ta över. Men den gamla industrin kommer INTE att försvinna i ett vakuum, den kan bidra med fabriker, lokaler, arbetskraft och återförsäljare. Nya tillverkare har ofta problem med just detta.
Den amerikanska biltillverkaren Tesla har en ny elbil på gång, som kan gå 48 mil på en laddning, där laddningstiden är på ca 45 min. Som en relativt ny aktör på marknaden har de problem med pengar, och kanske är det bättre att näringslivet satsar där istället för på andra håll. Några statliga lån tror jag inte på – elbilar byggs bäst av de som bygger elbilar – pengar från storebror innebär ofta statlig inblandning. Och då har vi snart en ny bubbla på gång.
I en sund ekonomi skulle GM gå i konkurs, vilket skulle ge Tesla och andra nydanare en möjlighet att köpa upp resterna för en spottstyver, för att använda pusselbitarna i ett nytt industribygge, till gagn för utveckling, arbetstillfällen och miljö. Men det är givetvis en smärtsam process, ingen politiker vill låta de stora bjässarna falla.
Kanske bidrar finanskrisen också till en annan lärdom, många anammar fortfarande den socialistiska tesen att storföretagen hela tiden blir större tills blott några få återstår. Dagsläget visar att det är ett falskt antagande. Om inte staten räddar dem givetvis. Ett ideologiskt eldprov för de som förordar den starka staten, värnar jobben, men föraktar storföretagen.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, bilar, elbilar, bilbranschen, bilindustrin
