Då öst och väst möts i en konflikt, där Ukraina är den gemensamma nämnaren, kan det vara av intresse att utreda hur olika länder förhåller sig till varandra. Jag lämnar Nato därhän, ty det har visat sig vara en ytlig allians, där medlemmar som Turkiet spelar ett eget spel, även Ungern har ett annat förhållande till Ryssland än det som anges i skolboken. Vi utgår istället från de 50 starkaste militärmakterna i världen, deras historia och geopolitiska intresseområden.
Anglofären och dess allierade
Låt oss börja med det gamla Brittiska imperiet och dess allierade, där USA har blivit dess förlängda arm och samtidens obestridda maktfaktor. Här ingår Canada, Australien och nya Zeeland, samt stora delar av Europa. Det är denna allians som ofta går under begreppet västvärlden eller Nato. Här har vi kärnan, det är visserligen en väldigt rik och priviligerad del av världen, men mycket mindre än vi tror.
Anglosfärens allierade och forna fiender
Under andra världskriget så stred USA mot länder som Tyskland, Italien och Japan. Efter kriget så blev dessa länder erövrade och koloniserade av segrarmakterna, vilket innebär att det fortfarande finns amerikanska militärbaser i dessa länder. När vi kallar Tyskland för en allierad så måste vi alltid påminna oss om denna situation. Tyskarna kommer aldrig glömma bomberna över Dresden och japanerna kommer aldrig att glömma atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Även Mexiko hör till denna kategori av länder, då de krigat och blivit besegrade av USA. Även Ukraina hamnar i den här kategorin, som en olydig del av Sovjetunionen som hellre lierade sig med Tyskland under andra världskriget. Hur dessa länder beter sig i ett längre scenario är en öppen fråga.
BRICS och dess allierade
Under 1990- och det tidiga 2000-talet så uppstod de så kallade BRICS-länderna. Det var nya och hungriga ekonomier som sakta började knapra in sig på västvärldens obestridda marknader. Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika var nationer som såg framtiden för sig och ville ha en bit av kakan.
Vi är numera beroende av BRICS-länderna vad gäller råvaror, men även hemelektronik, datorer och annat. Och som en joker i leken, större delen av världens halvledartillverkning sker i Taiwan, som historiskt sett är en del av Kina, men som i dagsläget är ett amerikanskt protektorat.
Numera kan vi även löst knyta Iran till dessa länder, samt kanske även Egypten, men låt oss inte gå händelserna i förväg.
Länder med osäker position
Det handlar inte bara om neutrala länder som Schweiz, utan även om nationer som länge varit anglosfären trogna, men som nu sakta börjar se om sitt hus. Till dessa länder kan man räkna Saudiarabien, Egypten och Pakistan. Vart dessa länder vänder sig i slutänden kan påverka världsläget. Och ett stort problem i sammanhanget är att råvaror som olja, gas och vete är viktigare än lyxkonsumtion, filmer, appar och annat. Det innebär att många sneglar mot Ryssland just nu. Det finns en viss risk att större delen av de organgea länderna vänder sig mot BRICS.
Länder med mindre militärmakt
Det är egentligen få länder som har en ordentlig militärmakt. Även Mexiko som kommer med på listan har ett mediokert flygvapen, trots landets enorma geografiska yta så har de färre stridsflygplan än Sverige. Därför har jag bara tagit med länderna med de 50 starkaste militära resurserna. Dessa mindre länder kan säkerligen ställa till oreda på regional nivå, men de kan inte påverka i det stora hela, om de inte lyckas utverka en allians med någon stormakt.
Vad lär vi oss då av detta?
Jo, det är enkelt. Större delen av världen står inte på vår (västvärldens) sida.
