Aftonbladet har en artikel som ifrågasätter rätten för en främling att ta fotografier på små barn, utan målsmans godkännande. Detta är idag lagligt, varken polis eller målsman får ta kameran från vederbörande för att kontrollera, eller ta bort bilderna.
Många småbarnsföräldrar upprörs förmodligen av artikeln och skriker på förbud. Men är en dylik lag egentligen eftersträvansvärd? Tänk om jag råkar fotografera några barn, när jag fotograferar mina egna på lekplatsen? Ska vi vara konsekventa så borde förbudet gälla alla, både vuxna och barn, vilket skulle innebära att ingen kunde fotografera någonstans.
Förbudsamhället växer fram av välvilja, för att skydda och värna, men om vi fullföljer alla dessa idéer så har vi snart ringat in oss själva bakom en mur av förbud och regleringar. Och ett sådant samhälle vill nog ingen ha.
Kanske är det bättre att råka tappa en hink med vatten på en dylik smygfotograf? Eller bara ställa sig i vägen konsekvent, utan att säga något, man har ju rätt att ställa sig var man vill i en park el dyl. Civilsamhället kan ta hand om dylika obehagligheter, men vi måste våga ta en konfrontation, utan att blanda in polis och myndigheter, eller bruka våld.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, lagar, lag och rätt, fotografera, barn, familj
