Folkpartiet hamnar under riksdagsspärren i nya mätningar. Den fordom för Sverige viktiga liberala rösten håller på att tystna. Man har medverkat till så genomgripande saker som allmän rösträtt och mycket annat, men nu ser det plötsligt mörkt ut.
Är det så att konservativa, socialister och kommunister har tagit över – att liberalismen är på väg att dö ut?
Nej, så är det inte. Läget snarare så att folk i all större utsträckning upptäcker sin liberala ådra, att de börjar inser viktiga frihetliga principer. Att statsmakten inte bara ska se oss medborgare som nummer, statistik eller spelpjäser.
Att människan, individen bör vara i fokus när man organiserar ett samhälle. Mycket av detta är självklarheter över fikaborden och i hemmen, men inte i Bryssel eller på Helgeandsholmen, där Sveriges riksdagshus ligger.
Folkpartiets egen variant av liberalismen kallas för socialliberalism, där man i viss utsträckning kapitulerat inför socialismens dogmer, såsom höga skatter, omfattande fördelningspolitik, social ingenjörskonst och övergripande regleringar av den fria marknaden etc.
När muren föll för 26 år sedan, förlorade socialismen och kommunismen mycket av sin auktoritet. Även om socialdemokrater och vänsterpartier fortfarande vinner val i Europa och annorstädes, är det inte längre med någon självklar kraft, utan ofta för att väljarna vill straffa den andra sidan.
Om vi ser folkpartiet i skuggan av allt detta – ett parti som anpassat sin liberalism så mycket det bara går för att kunna samregera med socialdemokrater och vänsterpartister under alla år, och om möjligt sno åt sig deras väljare – ja, då är det kanske inte så konstigt att de backar.
Folkpartiet – i sin nuvarande form – behövs lika lite som ett hål i skosulan, eller mögel i kylskåpet. Däremot, om de funderade lite mer på vad liberalism är, och bör vara i denna nya moderna värld, då skulle det kunna bli mer intressant.
