Många av oss undrar vad våra individuella friheter egentligen är värda i ett samhälle där förbuden, inskränkningarna och kontrollerna ständigt ökar?
Först triviala saker som små etiketter och varningstexter på filmer och musik, som om en nitisk förskolelärare varit i farten. Eller rökning, snart förbjudet på de flesta platser, till och med på utomhusserveringar i vissa länder. Det stora märkbara skiftet skedde i samband med 9/11-katastrofen. Våra förehavanden på internet började monitoreras, likaså telefonsamtal, banktransaktioner, och det blev allt krångligare att resa.
Jakten på terrorister ansågs viktigare än individens välbefinnande. Åtminstone var det ett fullgott svepskäl. Nu lever vi i en värld där individen måste bevisa för banken att pengarna man satt in inte är stulna. Mängder av små lagar och regleringar bidrog sakta till ett samhälle där vårt personliga utrymme ständigt krympte. Covid-19 satte kronan på verket, människor blev inlåsta, isolerade och utsatta för ännu hårdare kontroller. Sedan skyllde man den haltande ekonomin på Putin och på Ukrainakonflikten.
Media har en stor skuld i det hela. De stora nyhetsbolagen går ofta statsmaktens ärenden, sällan ställer de kritiska frågor till politikerna, och de sopar vägen ren inför reformer och undantag. Kanske handlar det om att många stora mediebolag är beroende av statligt stöd, och statsmaktens goda humör, kanske beror det på annat; vi kommer inte att gräva ner oss i denna fråga idag.
Nyhetsbolagens feghet i kombination med politiker som lägger sig i livets alla aspekter skapar ett orimligt klimat för medborgarna. Och vi har sett oroligheter och demonstrationer runt om världen, bland annat de gula västarna i Frankrike, och lastbilsförarna i Kanada. Men de flesta håller sig lugna, vi har alltför mycket att förlora, familj, barn, arbete och försörjning; få vill ge sig in på den revolutionära stigen, det kostar helt enkelt för mycket.
Hur blev det då så här? Vad ledde oss till dagens situation?
Västvärldens övergripande ideologi brukar beskrivas som liberalt demokratisk. Det handlar alltså om en frihetlig ideologi som vill befria människan från bojor och förtryck, och skapa ett drägligt liv för det stora flertalet. Fast det är nästan raka motsatsen till vad som händer idag.
Låt oss fundera på några rader av J S Mill, en framstående frihetlig tänkare, som många liberaler fortfarande läser och låter sig inspireras av.
Över sig själv, sin egen kropp och själ, är individen oinskränkt härskare.
Det torde knappt behöva anmärkas, att denna sats endast kan tillämpas på mänskliga individer, som äro vid mogen ålder och vid sina sinnens fulla bruk.
Vi tala icke om barn eller unga personer, vilka ännu ej uppnått den ålder, som lagen må bestämma såsom mogenhetsåldern för män och kvinnor. De, som befinna sig i det tillstånd, att andra måste taga vård om dem, måste skyddas emot sina egna handlingar lika väl som emot yttre oförrätter.
På samma grund måste vi utelämna ur räkningen sådana outvecklade samhällen, där hela folket måste betraktas såsom omyndigt.
Ett moget och friskt sinne är centralt för Mill. Friheten kan egentligen bara tillfalla den som är vid sina sinnens fulla bruk. Han går till och med så långt som att utelämna hela samhällen som anses vara outvecklade och tillika omyndiga.
Fast egentligen handlar det inte så mycket om folk eller raser – utan framförallt om individer. Liberalen gillar att betrakta människan som ett oskrivet blad, även om hon känner till arv och familjeband, så vill hon framförallt se individen som formbar. Och om individen inte är fullt utvecklad i sinnet så kan hon behöva en vägledare eller en mentor.
Mill säger också att:
De svårigheter, som möta första utvecklingen av ett framåtskridande på egen hand, äro så stora, att det sällan är något val med avseende på medlen att övervinna dem; och en härskare, som är genomträngd av begär att förbättra sitt folk, är berättigad att använda de medel, som leda till ett resultat, vilket kanske på annat sätt vore omöjligt att uppnå.
Despotism är ett berättigat styrelsesätt, då det gäller barbarer, förutsatt att ändamålet är deras förbättring, och att de använda medlen leda till detta ändamål. Frihet är ett begrepp, som icke har någon tillämpning på den ståndpunkt, där människorna ännu icke äro mäktiga utveckling genom fritt och opartiskt meningsutbyte. Till dess finnes intet bättre för dem än blind lydnad för en Stora Mogul eller en Karl den Store, om de äro nog lyckliga att finna en sådan. Men så snart människorna hava kommit så långt, att de kunna förbättras genom övertygande eller övertalning (en ståndpunkt, som för länge sedan är uppnådd av alla de folk, med vilka vi här behöva befatta oss), kan tvång, vare sig direkt eller såsom straff för ohörsamhet, icke längre med rätta användas såsom ett medel till deras eget bästa och är endast berättigat, då det avser att skydda andra.
Vi får lära oss att despotism kan vara acceptabelt om målet är att förbättra ett efterblivet folk. Men när medborgarna är tillräckligt upplysta så ska de inte förbättras med tvång utan med övertalning. Vi anar att liberalerna inte bara strävar efter frihet i allmänna termer, de är också folkförbättrare; de vet vad som är bäst för för dig.
Liberalismen uppstod under 1700-talet som en slags borgerlig jämlikhetsrörelse, som krävde att även köpmannaklassen skulle åtnjuta adelns privilegier. Styret skulle vara egalitärt på så sätt att även borgarna fick tillträde till parlament och regeringar. Man krävde också mindre statlig inblandning i näringslivet. Borgarna brydde sig inte så mycket om de lägre klasserna, att dessa också fick det bättre var kanske mest en spillover-effekt.
I början av 1900-talet föddes socialliberalismen och socialdemokratin, två tvillingideologier. Och det är detta som är dagens moderna så kallade liberalism. Nu handlade inte längre om att begränsa staten, utan mer om att styra samhället mot högre och bättre mål, den sociala ingenjörskonsten såg dagens ljus. De stora massorna skulle upplysas och världen skulle förbättras. De gamla liberalerna betraktades som misslyckade reaktionärer, ty det tog alltför lång tid att lyfta folket från deras misär. Trots att det var gammelliberalerna som byggde det mesta av vår moderna värld.
Socialliberalerna betraktade samhället som en slags maskin, genom att trimma och justera så kunde man påverka dess funktioner. Vi fick mängder av bidrag, stöd och punktskatter som inte bara tjänade sina uppenbara syften, utan också var ämnade att styra individen till det rätta valet. Bensinskatten var exempelvis ett sätt att minska bilismen, och skatten på plastpåsar ett sätt att minska användningen av dessa, trots att man redan tidigare infört världens mest sinnrika sopsorterings- och återvinningssystem. Politikerna blev samhällsingenjörer. Förbättrandet blev till en fix idé. Och samhällsmaskinen blev aldrig tillräckligt bra. Kanske vet man inte ens vad maskinens syfte är längre? Kanske spelar det ingen roll?
Det styrande skiktet betraktar sig själva som bättre vetande. Och de tar ett stort ansvar i att leda sina förryckta och efterblivna får. Och fåren det är vi. Eftersom vi anses mindre vetande, blott små kuggar i en större maskin, är det i sin ordning att styra och reglera våra liv i minsta detalj.
Och den liberalism som en gång i tiden befriade oss från tyranni existerar inte längre.
