Många undrar vad som händer uppe vid polcirkeln. Amerikanerna har ju redan de facto kontroll över Grönland med försvarsavtal från 1950-talet samt militärbaser där. Donald Trumps önskan att annektera eller köpa Grönland kan definitivt vara en medveten avledningsmanöver och provokation. Syftet kan vara att skapa oenighet med EU, vilket redan påbörjats; relationerna mellan Bryssel och Washington är inte särskilt goda.
Och varför skulle man vilja skapa dålig stämning mellan två gamla vänner, Europa och Amerika? Det finns ett uppenbart skäl, som dessvärre är ganska dystert.
Ryssarnas krig mot Ukraina går sakta framåt. Ett utmattningskrig handlar ju om att motståndarens armé förr eller senare kollapsar under trycket. Det kan vara så att sammanbrottet närmar sig. När detta sker så kommer den ukrainska armén att lämna sina positioner och ge upp, vägen fram till Kiev kommer att ligga öppen, ungefär som när tyskarna marscherade in i Paris 1940.
Vad händer sen?
Ryssarna tillsätter en regim som verkar i deras intressen, och annekterar den östra delen av landet. Alternativt att Polen får de västra delarna mot att de lämnar Nato. Glöm inte att polackerna har starka historiska band till dessa regioner. Ungern får delar av Transkarpatien, och även Rumänien samt Moldavien kan mutas till lydnad med landdonationer runt gränserna.
Fram till att detta händer har Trump provocerat fram fiendskap mellan USA och övriga Nato-länder genom den fientliga annekteringen av Grönland, som ju tillhör Nato och EU-landet Danmark. Samarbetet kommer att hänga löst eller vara delvis upplöst. Kanske kommer övriga Nato-länder till och med att frysa ut USA. Och det är exakt detta som Trump vill.
När sedan sluträkningen för kriget kommer – och den kommer alltid förr eller senare – så kan USA dra sig undan och skylla Ukrainakriget på EU och resterande Nato-länder, ett samarbete som de tagit avstånd ifrån. Storbritannien, Frankrike, Tyskland och alla andra kommer att utmålas som de skyldiga, ty de har ju skickat pengar till Ukraina och gett dem vapen, och förlängt en konflikt som skulle kunna ha avslutats efter blott en månad utan deras stöd.
Särskilt britterna har investerat rejält i konflikten både innan och efter 2022. Tanken var förmodligen att konflikten skulle bidra till ett folkligt uppror mot Putin, som därigenom tvingades avgå, och en mer västvänlig president skulle installeras. Att ukrainarna var kapabla att vinna kriget på slagfältet var det nog ingen som trodde. Man ville försvaga Ryssland, och därefter vänta på sociala förändringar. Något som aldrig skedde. Ukrainarna blev utnyttjade, och lockade till en strid de aldrig kunde vinna.
Så, när kriget är slut, och ryssarna annekterar hela eller delar av Ukraina står EU ensam kvar som syndabocken. Och ryssarna kommer att kräva reparationer och krigsskadestånd från de EU-länder som stöttat kriget, däribland Sverige. De vet att USA var medskyldiga, men USA är fortfarande en stormakt; det är enklare och mer praktiskt att skylla på EU.
Vad jag vet så har Putin ett gott öga till Europa och särskilt Tyskland, men många andra ryska politiker delar inte den synen. De tycker att européer är jordens avskum, för att de finansierat den ukrainska armén som bidragit till många ryssars död, samt att vår metrosexuella, kosmopolitiska och ateistiska livsstil äcklar dem. De tycker vi har misskött våra samhällen med massmigration, okontrollerad kriminalitet, samt kulturellt förfall. De vill inte ens ockupera oss, utan helst slippa se eländet.
EU – och inte USA – kommer att få skulden och tvingas betala för kalaset.
