Vi ser en djup kris inom politiken, både hos socialister och borgare. Statsmakten och byråkratin växer ständigt, i takt med alla skatter och avgifter. Samtidigt som vi dras med problem inom vård, skola, rättsväsende osv. Medan tanken om öppna gränser och frikostighet urartat och ghettofierat landet. Och det verkar finnas få lösningar inom sikte.
Det är i det här läget man bör ta ett steg bakåt, och verkligen fundera på vad som bör göras, och vilka medel som står till buds. Låt oss börja på en ideologisk nivå. Finns det ingen grundläggande ideologi så blir det inte heller någon politik. Jag tänker presentera en grundläggande formel som prövats i många länder framgångsrikt, även i Sverige.
Laissez-faire-ekonomi
Det betyder frimarknad och kapitalism, och handlar om förenkling av regelverken gällande handel och produktion, samt låga tullar, och tillika låga skatter. Det var den här politiken som gjorde Sverige till en framgångsrik industrination från åren 1850-1950. Då skapades de svenska storföretagen, och landet gick från fattig bondenation till en av de rikaste i världen.
Egalitärism
Med detta menar jag likhet inför lagen. Och inte ens kvinnor, färgade och homosexuella är mera värda än exempelvis vita män. Vi är alla lika inför domstolar och statsmakten. Kvotering och undantag uppmuntras inte, samhället är meritokratiskt, dvs vi bedöms utifrån våra kunskaper och förtjänst. Hur vi värderar varandra i privatlivet är däremot en annan fråga, vi kommer förmodligen även fortsättningsvis att värdera våra barn högre än en främling.
Regionalism
Återupprätta det kommunala självstyret. Kommuninvånarna vet vad som är bäst för dem, de har bäst kunskaper om sin infrastruktur, ekonomi och kultur. Ge dem exempelvis veto i invandringsfrågor. Vill någon hysa flyktingar så krävs omgivningens godkännande, och givetvis bekostas det ur egen plånbok.
Kontrollera politikerna – inte medborgarna
En stark grundlag och yttrandefrihet är vår garant mot pöbelväldet. Vi bör också ha en kontrollinstans gentemot de folkvalda, så att lagstiftningen inte urartar, en s.k författningsdomstol. De folkvalda ska gallras fram via primärval, och inte via nomineringar i dolda rum. Hela det demokratiska systemet ska vara demokratiskt, från botten till toppen, och inga spärrar till riksdagen. Chacks and balances, varenda skattekrona ska nagelfaras. Tjänstemän som missköter sig, slarvar med pengar ska kunna ställas till svars.
Därutöver så måste vi motverka socialism och vänsterliberalism. Det är dessa ideologier som skapat Sveriges kaos, och ännu mer av den politiken kommer att skapa ännu mera oro. Socialister förespråkar extremt höga skatter och storskalig fördelningspolitik, och de har hållit på med detta i 80 år. Men det verkar fortfarande som att de fattiga blir fattigare och de rika blir rikare, åtminstone säger de så själva. De opponerar mot sin egna politik, och de underkänner egentligen alla sina år vid makten, även om mångt och mycket skylls på naivitet, otur, konjunkturen och allt de kan hitta på.
Socialism grundar sig på konfiskering av medborgarnas lön. Därefter omfördelas pengarna utifrån den socialistiska dagordningen. Det är inte etiskt försvarbart hur man än vänder och vrider på det. Skatterna ska vara så låga som möjligt, så att medborgarna kan spara och använda sina pengar efter eget huvud. Det kallas för ekonomisk frihet, något vi saknar i Sverige.
Låt civilsamhället sköta försäkringar och trygghetssystem, vi kommer att göra ett mycket bättre jobb, och till en mycket lägre kostnad. Minimera politiken, låt den enbart sköta de allra mest grundläggande samhällsfunktionerna, resten ska medborgarna ta hand om.
Använd den här formeln och Sverige kommer att ligga på toppen igen inom ett decennium eller två.
Och det är ett bra förslag även för er som är socialister. När vi byggt upp rikedomarna, då har ni ju möjlighet att börja plundra igen. Socialism förutsätter ju god ekonomi, då varar socialismen längre. När pengarna är slut, då är även socialismen slut.
Ifall någon är så dum att hon röstar rött igen.
