Under 60- och 70 talet frodades den alternativa musiken. Massor av progressiva band dök upp som svampar ur jorden och revolterade dåtidens musikscen. Det mesta samlades under ett vänsterparaply och kallades för proggmusik.
Idag utgör låtarna ett nostalgiskt arv, som på något sätt berättigar alla de galna idéer och felsteg som vänsterrörelsen gjorde. Vi kanske var på kant med politiken, men det svängde i alla fall om vänstern, brukar de gamla skäggen haspla ur sig. Musiken var en förenade enhet, och en dålig ursäkt för att man engagerade sig i totalitära partier på yttersta vänsterkanten.
Som så mycket annat med 60- och 70-talets vänsterrörelse så stämmer inte heller detta. Musikrörelsen var inte en fri och inspirerande kraft utan en intern klubb för förtryck. Det skulle sjungas på svenska, texterna skulle bära upp de politiska idéerna, och man skulle definitivt inte gå till de stora kommersiella skivbolagen.
Turid som var en gigant på den tiden gjorde fel, hon gillade att sjunga på engelska, och och bytte sedermera från det alternativa skivbolaget Silence till Metronome. Turid blev utmobbad av musikrörelsen, och vad jag vet jobbar hon idag på posten. Och hon var knappast ensam om sitt öde. Den som inte rätade sig i de marxistiska leden blev utfryst eller i bästa fall ignorerad. Många menar att de politiska tvisterna blev proggens död. Så mycket svängde det om vänstern.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, progg, proggen, Turid, vänstern
