De flesta av oss är överens om att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle, där entreprenörskap och fria marknader spelar en avgörande roll. Om man vill vara lite mer nyanserad kan begreppet blandekonomi användas, det finns ju trots allt områden som staten reglerar. Sammanfattningsvis tror nog de flesta att näringslivet och marknaderna är mer eller mindre fria.
Jag skulle vilja påstå att staten lägger sig i det mesta, och att det privata ägandet är på väg att urholkas helt och hållet. Kanske är det till och med en illusion?
Det moderna bankväsendet ägnar sig åt s.k fractual reserve banking, dvs de nyttjar bråkdelsreserver. Det innebär att bankerna lånar ut mer än vad de har i kassan. Om alla kunder vill ta ut sina pengar samtidigt skulle bankerna gå under. Problemet löses med korta lån dels bankerna emellan, och dels lån från staten (riksbanken). Avgiften på dessa speciella lån kallas för reporänta. Och genom reporäntan kan statsmakten till viss del styra låne- och bostadsmarknaden, investeringar, hushållens konsumtion etc.
Om staten inte höll bankerna under armarna skulle de falla som korthus. Utan staten som garant påminner det hela mest om ett dåligt pyramidspel. Inte nog med att staten måste hjälpa bankerna med lån när de är tomma, bankerna måste dessutom räddas från undergång vart tionde år, när vi upplever finanskriser och liknande. Då går staten in med enorma belopp för att garantera att små och stora sparare inte förlorar sina pengar. Ofta kan statens räddningspaket betalas tillbaka som ett lån, men ibland tvingas staten ta över verksamheten och ägandet.
Varför ställer staten upp på det här dåliga spelet? Som sagt, reporäntan är ett åtråvärt maktmedel, som kan styra samhällets konsumtion, investeringar, arbetsmarknaden, samt den viktiga bostadsmarknaden. Det är åtminstone vad vi tror. På senare tid inser vi att inte ens nollränta räcker för att hålla konsumtionen igång. Det s.k räntevapnen blir allt trubbigare ju lägre räntan ligger, och ju oftare det används.
De flesta förstår intuitivt att det här är fel, och att det bara är en tidsfråga innan finansvärlden kraschar monumentalt. Men vi intalar oss att det är så här världen fungerar, och att systemet är ett nödvändigt ont, att man kanske inte kan göra på något annat sätt. Folk retirerar, ty de anser sig inte ha hela bilden, de förstår inte, vill inte förstå. Vi spelar med i spelet, tar våra lån, sparar lite, köper bostad, betalar av, och tar upp och nedgångar med jämnmod. Och skuldbördan växer för varje ny generation.
Om vi fortsätter resonemanget, så inser vi att inte bara villaägarna är starkt belånade utan även delar av näringslivet. Och pengarna kommer från en offentligt sponsrad fasadverksamhet, som blott på pappret kan räknas till den fria marknaden. Vem eller vilka är det då som äger och kontrollerar ditt hus, din bostadsrätt, eller ditt företag?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, banker, bank, bankväsendet, bråkdelsreserver, fractual reserve banking, bolån, bolånemarknaden, ränta, reporänta