När vi betraktar den förlorande presidentkandidaten Kamala Harris valkampanj så uppstår en lång rad frågor.
Den första frågan är varför valde demokraterna henne? Hon var inte en given kandidat, dåligt påläst med avsaknad av politisk profil, samt en dålig talare och kommunikatör. Kände de sig tvingade att välja henne för att hon var vice-president, och delar av kampanjkassan annars skulle förloras, när den ursprungliga kandidaten Joe Biden drog sig ur?
Då var valet av Joe Biden också undermåligt rent strategiskt sett, då han redan led av ålderskrämpor vid den förra valrörelsen 2020. Krämporna förvärrades, tills de inte längre kunde döljas, särskilt vid TV-debatten med Trump tidigare under året.
Överhuvudtaget framstår många av de senare presidenterna efter Bill Clinton som fasadfigurer, Bush, Obama och Biden. Ingen av dem har haft någon riktig politisk profil, mer än att starta och underhålla krig och konflikter. Obama var kanske värst, då han lovade förändring, men höll inga av sina fluffiga löften, istället utökades konflikterna i Mellanöstern. Det är märkligt att så många fortfarande tycker att Obama var en ”bra president”, kanske luras de av hans välskurna kostymer eller hans lättbegripliga men innehållslösa tal?
Trump bröt mönstret och främjade demilitarisering, och att ta hem trupper från exempelvis Tyskland, samt att ge NATO:s medlemsländer mer ansvar för verksamheten.
Efterföljaren Biden tog i och för sig hem trupper hem från Afghanistan, men under extremt märkliga förhållanden där mängder av militärt material lämnades kvar. Nya USA-uppbackade konflikter tog vid, nu istället i Europa. Visst kan vi klandra Putin för kriget i Ukraina, men varför eldade USA på konflikten, varför övertalade man ukrainarna att fortsätta, trots att ett förmånligt fredsavtal fanns på bordet våren 2022? Och detta utspelade sig innan den ryska mobiliseringen några månader senare, medan kriget var i sin linda, och hundratusentals unga män fortfarande var i livet.
Om Bush, Obama och Biden var fasadfigurer, vilka var deras verkliga uppdragsgivare? Många svarar förstås vapenindustrin, att de gör vad som helst för att påbörja konflikter, så att de kan fortsätta att sälja dyra vapensystem. Och de älskar frusna ouppklarade konflikter, där länder delas upp och någon verklig fred aldrig uppnås, som i exempelvis i Korea.
Jag skulle vilja påstå att det är skilda oligark-grupper som styr västvärlden. Våra demokratiska system är förstås bara en front, den som har pengar kan alltid övertala, muta eller på andra sätt tvinga fram sin vilja. Inget demokratiskt system är immunt mot detta. Och i USA ser vi nu ett skifte. De gamla oligarkerna som stödde den förra regimen har försvagats. Istället ser vi en allians av tech-miljardärer och andra viktiga intressegrupper som väljer att stötta Trump.
Matchen var uppgjord på förhand. Personerna bakom Biden tappade initiativet under hans mandatperiod, och Kamala Harris drev en zombiekampanj som aldrig skulle kunna föra henne till presidentposten. Folk var dessutom trötta på genustrams, avfinansiera polisen, illegala invandrare, öppna gränser, usel ekonomi, krig osv. Det fanns inte längre något folklig stöd för allt detta, om det någonsin funnits. Mycket av dagens politik framstår som något slags urartat elitprojekt, och medborgarna tillfrågas sällan. Överheten har blivit alltmer arrogant, och kanske senil, med tanke på alla usla politiska krumbukter vi sett de senaste åren.
Sen är ju mycket av tramset som medierna rapporterar ren distraktion, abortdebatten, klimatkrisen, transfrågan osv. Det handlar om att skapa oenighet och att engagera folk i oviktiga saker. Oviktiga för överheten, så att de själva kan fortsätta med sin verksamhet, vad de nu håller på med.
