Centerpartiet har under de senaste åren lockat till sig en rad människor med radikala frihetliga åsikter. Partiet verkar ha högt i tak, och arbetar intensivt med sin förnyelse. Jag har själv haft stor respekt för centern, och t.o.m funderat att rösta på dem.
Maud Olofsson har vuxit i mitt anseende, det finns en styrka i att kunna samla så många unga liberaler och fritänkare under samma tak. Unga riksdagsledamöter som t.ex Fredrick Federley har lockat till debatt och gjutit nytt liv i flera liberala frågor.
Centern verkar ha framtiden för sig.
Detta är den vackra bilden, bilden som sakta krackelerar. Vi börjar ana att det mesta är en falsk fasad, uppenbarligen är ord och handling inte nödvändigtvis bästa vänner utmed det politiska långbordet.
Vice statsministern och näringsminstern Maud Olofsson har under sin mandatperiod inte reformerat eller underlättat en millimeter för entreprenörer eller småföretagare. Näringsdepartementet är kanske det tystaste av alla departement, vi skulle förmodligen inte märka om det försvann tillsammans med både Olofsson och hela hennes parti. Det pratas mycket, men det händer absolut ingenting.
Fredrick Federley, de unga libera hoppet, framstår alltmer som en snacksalig partypingla och slarver, utan några djupare politiska ambitioner. Mediala stordåd, som att starta antifackliga salladsbarer och därefter gå i konkurs, premieras istället för tung reformpolitik. Miljöminstern Andreas Carlgren fortsätter att mångla ut extraavgifter och skatter på allt som påminner om växthusgaser och fossila bränslen. Och Medelsvenssons pengar går i allt större utsträckning till staten istället för barnen, familjen el dyl.
INGEN står upp när det gäller. Ingen tar ansvar när det blåser kallt. Om några veckor kommer FRA-lagen att klubbas igenom, en lag som kväver medborgarnas frihet, underminerar pressfriheten/meddelarfriheten samt bryter mot Europakonventionen. En lag inspirerad av diktaturer som Kina och Saudiarabien, en lag som inte hör hemma i en västerländsk demokrati. Socialdemokraterna påbörjade arbetet, och nu avslutar den borgerliga alliansen projektet. Det verkar finnas en påtvingad enighet hos våra partier i frågan om avlyssning och datalagring. Sverige har en lång historisk tradition av registrering och övervakning, där våra personnummer och IB-affären kan lyftas fram som exempel.
Vart har alla de vackra frihetliga rösterna tagit vägen? Alla ni som lovade så mycket? Allt jag hör är ett dovt skamset mummel. Ingen vågar rösta emot. Våra liberala politiker är rädda för att karriären ska få ett abrupt slut om de går emot partiet.
Själv undrar jag vad ni väntar på? FRA-omröstningen kanske ÄR det viktigaste i era politiska karriärer? Gör ett avtryck nu, eller lev resten av era liv som grå möss i riksdagens korridorer.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, FRA, liberalism, frihet, centern, övervakning, avlyssning
