Det pratas ofta om bubblor inom ekonomin, särskilt vad gäller bostadsmarknaden. Och det finns säkert en rimlig anledning, eftersom priserna har gått upp i decennier. Våra bostadsutgifter ökar kontinuerligt, och det verkar inte finnas någon ände på prishöjningarna.
Redan i slutet av 1990-talet pratade man om bostadsbubblan, utan att veta att priserna skulle fortsättas höjas i årtionden. Och med detta i bakhuvudet är det lätt att dra slutsatsen att priserna alltid kommer att gå upp. Det är inte en bubbla, utan tillväxten är evig.
Fast samtidigt vet vi att bubblor alltid spricker, priserna kan inte gå upp i evighet, det är en omöjlighet. Frågan är bara när?
Personligen så har jag undvikit bostadslån de senaste 10 åren. Vid ett givet tillfälle sålde jag allt jag hade och flyttade till ett billigare land där jag kunde köpa ett hus utan lån. Härigenom kände jag en säkerhet gentemot marknaden. Om bubblan sprack och husets värde skulle gå ner drastiskt så skulle jag inte bli sittande med ett stort lån.
Om bostadsmarknaden kraschar rejält så kan lånebeloppet slutligen överstiga husets värde, och då ligger man riktigt risigt till, ty lånet måste betalas tillbaka oavsett svängningarna på marknaden. Lägg därtill stigande räntor och utgifter, då blir situationen ohållbar. Om en person inte kan betala sina lån så är det ett personligt problem, om många inte kan betala blir det istället ett samhällsproblem som kan leda till en djup kris.
Det här har ekonomer varnat för i årtionden, men vi har aldrig kommit dithän. Västvärldens stabilitet och framgång bygger på att bostadspriserna alltid går upp. En större nedgång på marknaden skulle resultera i kaos, då folk är överbelånade och har små marginaler kvar, därför måste bostadsmarknaden räddas till varje pris.
Under senare år har jag själv börjat tänka i termer av att ta en lån, sätta huset som säkerhet, och köpa en semesterbostad. Det vore en trevlig och användbar investering, som kan komma familjen till nytta och samtidigt garantera en slags säkerhet inför ålderdomen.
Samtidigt så vet jag att jag alltid är för tidig eller för sen på bollen. Min timing är usel. Jag köpte Bitcoin för sent, när den började gå ner, och jag lämnade bostadskarusellen alldeles för tidigt, medan bostäderna fortfarande gick upp med 100,000-tals kr per år.
Så, rent logiskt, när det börjar klia i fingrarna för mig att ta ett lån då är det nog kört. Då är det nog bäst att låta bli. Då är kraschen nära förestående.
