Är det viktigare att ha moraliskt rätt än rätt i sak? Ja, det här är en fråga som aktualiserats under senare år. Då vi ser många politiker och kändisar som talar mer ur hjärtat än utifrån logiskt övervägda resonemang. Och folket tycker att de helt enkelt ljuger om både stora och små frågor.
Vi kan ta Black lives matter-rörelsen som exempel, den återuppväcktes i samband med George Floyds död, där misstankar förelåg om att polisen använt övervåld med rasistiska motiv. Aktivisterna ställde till med stor oreda, brände fastigheter samt gjorde gator och torg osäkra. Kanske hade de moraliskt rätt – poliser ska inte bruka övervåld mot medborgarna – men rättegången var vid tiden inte avgjord, och även om polisen var skyldig så var aktivisternas reaktion överdriven, och kostade andra människors liv, hälsa samt förstörd egendom för miljoner.
Ett annat exempel. Hela migrationsdebatten är genomsyrad av en liknande moral, där det övergripande idén om att hjälpa folk i nöd övertrumfar ursprungsbefolkningens rättigheter, trygghet och kultur. I dessa sammanhang har situationen urartat till den milda grad att vi sällan pratar om verkliga flyktingar numera, utan om folk med flyktingliknande skäl, samt inte enstaka individer, utan massmigration. Trots detta kvarstår den övergripande moraliska rätten om att hjälpa folk i nöd, medan våra egna samhällen förfaller både materiellt och kulturellt.
Även klimatdebatten är byggt på liknande premisser, där begreppet global uppvärmning bytts ut till klimatförändringar. Numera kan allehanda ändringar i vädersystemen härledas till mänsklig påverkan. Men vi får inte glömma att koldioxidteorin är just en teori, den kan svårligen bevisas exakt utifrån jordens komplexa atmosfäriska-, geologiska- och astronomiska system. Ändå uppfattas miljö- och klimataktivister som moraliskt överlägsna. De kör ofta över viktiga frågor med förutbestämda svar, och de skrämmer upp medborgarna med grova överdrifter, där de bevisligen haft fel gång på gång. Debatten blir väldigt ensidig, och fjärmar sig från den faktiska vetenskapen.
Man kan också misstänka att starka krafter styr och ställer med våra känslor. Att hjälpa någon i nöd är ju en viktig kristen och allmänmänsklig egenskap, som många värderar högt. Kanske är det en av få moraliska axiom som blivit kvar i de postkristna samhällena i Västeuropa? Samma sak gäller för koncept som rättvis och lika behandling samt att värna naturen. Allt detta är viktigt för oss. Även om begreppen urartat under åren. Och vi bör fråga oss om denna utveckling är regisserad för att främja vissa politiska- eller ekonomiska krafter? Givetvis finns det folk som vinner på alla dessa förändringar, och som gärna driver på utvecklingen.
Låt oss återgå till till frågan om huruvida det är viktigare att ha moraliskt rätt än rätt i sak. Jag tillhör i och för sig den skara som menar att det finns en övergripande moral. Allt är inte tillåtet, vissa saker är skrivet i sten; de flesta har en moralisk kompass som avvisar mord, våld, hot, stöld osv, och även kannibalism, pedofili, incest, ocker, lögn och bedragande.
Därutöver är det tillika viktigt att basera sina resonemang på fakta, om det är migranter som står för flertalet brott i ett land, då borde den första reaktionen inte vara att dölja eller förringa siffrorna, försöka ändra på vem eller vilka som betraktas som ursprungsbefolkning osv. Nej, man borde göra något åt saken.
Man skulle kunna hävda att utan att ha rätt i sak så kan man egentligen inte heller ha moraliskt rätt. Moralen vilar ofta på sakfrågor, där allmän konsensus utarbetats – ofta via religionen – under tusentals år. Och nu, från 1900-talet och framåt – så har en handfull modernister fått för sig att alla lagar och konventioner kan brytas, och att vi kan vända upp och ner på tillvaron. Ofta för deras egen höga nöjes skull, och för att det ger profit.
