Nyss hemkommen från bloggarfrukost på handelskammaren, där temat för dagen var konjunkturen och framtiden för Stockholm. Slipslöse, charmige Ulf Adelsohn (m) och affärsmässiga, pålästa Annika Billström (s) var på plats med kommentarer och synpunkter, samt ett antal bloggare som diskuterade, bl.a Farmor Gun, Mina moderata karameller, Krohniskt, Oscar Swartz m fl.
Min fråga löd:
Svenskarna var för några år sedan rädda för att EU-inträdet skulle medföra att mängder av gästarbetare skulle invadera landet, men så skedde inte. Finns det ingen fara i att det omvända sker, att när svenskarna inser hur lätt det är att flytta och verka inom EU istället flyttar FRÅN Stockholm till intressantare europeiska städer?
Både Adelsohn och Billström menade att Sverige och Stockholm är tillräckligt attraktiva regioner för att folk ska stanna. Och att det faktiskt finns en positiv dynamik i att folk flyttar runt i Europa. Diskussionen tog på sätt och vis slut där, men jag vill utveckla det hela.
Jag är inte lika säker på Stockholms förträfflighet, dels har vi vädret emot oss, regionen är avlägsen, och dels de höga skatterna. Och när flertalet europeiska länder ökar sin standard, och till och med går om oss, då kommer förr eller senare situationen att förändras.
I scenariot jag ser framför mig kommer det att skapas små svenska kolonier i de europeiska städerna, och det kommer att bli lättare att etablera sig för nykomlingar. Vi är redan på väg dit, men trenden kommer säkerligen att stärkas. Samma sak gäller de andra EU-ländernas invånare. Kanske ser vi en framtid där det finns olika folkgrupper sida vid sida, inte helt olikt medeltidens städer, där judar, tyskar, ungrare och tjecker etc bodde och verkade vägg i vägg, med till viss del bibehållen identitet och kultur.
Icke att blandas ihop med dagens flyktingpolitik och segregerade förorter, där folk lämnar sina länder mer eller mindre ofrivilligt pga av krig och förföljelse, och har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden etc. Jag talar inte om flyktingmottagning som sker på helt andra premisser, utan om arbetskraftsinvandring, arbetskraftsutbyten, frivillig karriärmigration etc.
Dylika stadsenklaver finns i t.ex New York, Los Angeles, London etc, som ju ofta räknas till världens mest expansiva städer och regioner. På samma sätt fungerade Wien under sekelskiftet, en magnet för intellektuella och entreprenörer i hela Österrike-Ungern.
Med en dylik utveckling skulle i förlängningen 1800-talets idé om nationalstaten försvinna. Och det ser jag som mestadels positivt. Nationalism och självhävdelse på andras bekostnad har kostat oss miljoner liv och skapat ett enormt elände. Människor har alltid velat att färdas, mötas och utbyta idéer, varor och tjänster. Att förhindra dem den rätten är av ondo, och gagnar knappast samhällsutvecklingen.
EU har en möjlig potential, trots att jag mestadels varit negativ till det förenade Europa under en tid. Men det är som vanligt inte politikerna som kommer att skapa denna dynamik, utan vi medborgare, på våra villkor. Vad Stockholm har för roll att spela i detta scenario låter jag emellertid vara osagt. En sak är säker, vi bör nog skärpa oss rejält, annars kommer vi att tappa många duktiga människor.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, marknad, EU, migration, emigration, emigrera, flytta
