Om man ska sammanfatta Sveriges ekonomiska historia i en grovt förenklad version handlar det om två viktiga saker, framförallt laissez-faire-politiken i slutet av 1800-talet, samt rekordåren 1945-1968.
I slutet av 1800-talet lyckades liberala krafter skapa ett företagarvänligt samhälle. Genom att liberalisera, avreglera och förenkla för entreprenörer förvandlades det fattiga och efterblivna torparlandet Sverige till en av världens mest framgångsrika industrinationer inom loppet av 100 år. Viktiga personer i den här processen är Anders Chydenius, Lars Johan Hierta, Fredrika Bremer, Johan August Gripenstedt m fl.
Samlingsregeringen på 1940-talet lyckades navigera sig förbi andra världskriget, och när Europa skulle återuppbyggas stod Sverige där utan sönderbombade industrier redo att hjälpa till. Skatterna var låga, liksom arbetslösheten, medan standarden var hög; folk flyttade till Sverige från hela Europa för att arbeta.
Nej, det låter inte direkt som ett socialdemokratiskt verk, i alla fall inte efter dagens modell, som präglas av höga skatter, bidragspolitik och statlig styrning. Men det var de här två faktorerna ovan som skapade det framgångsrika landet Sverige.
Socialdemokraterna blev lyckliga förvaltare av gåsen som värpte guldägg. Frågan är om Löfven har några kvar att vakta?
Egentligen tog framgångssagan slut redan i början av 1970-talet, i samband med oljekrisen och när socialdemokratin radikaliserades. På bara några år raserades stora delar av den svenska industrin, och för att kunna betala a-kassa till alla arbetslösa höjdes skatterna ännu mer, vilket fick ännu fler företag att antingen lämna landet eller att kasta in handduken.
Svenskarna, som tidigare haft en av världens största varvsindustrier, såg hela denna industrigren förintas på några få år. Samma sak gällde för textilindustrin och många andra näringar. Detta hände under det glada 70-talet, när socialdemokrater och borgare delade på styret av moder Svea. IT och digitalisering under 1980-90-talen räddade landet, och vi kunde sakta börja ta oss ur massarbetslöshet och stagnation. Även om Sverige egentligen aldrig riktigt repade sig.
Min far betalade 17% i kommunalskatt i slutet av 1960-talet, och det fanns ingen moms, bensinskatt eller andra dolda avgifter. Däremot kunde man faktiskt på den tiden skryta med världens bästa sjukhus, skolor, statsförvaltning etc. Och det är den här bilden många av oss lever kvar i, trots att Sverige blivit ett högst mediokert land i många avseenden.
Det var många felaktiga politiska beslut som ledde fram till högskatte-, massarbetslöshets- och bidragsmodellen. Se på Finland, de lyckades behålla sin varvsindustri, genom att föra en annan politik. Idag byggs världens största färjor i Åbo. Det är svårt att tänka sig att även Sverige en gång i tiden var ledande inom detta område.
