Den ukrainska Krimhalvön ska anslutas till Ryssland efter en hastigt ihopraffsad folkomrösning, och rubeln införs som valuta. Samtidigt mobiliserar Ukraina 40.000 man, och EU:s utrikesministrar funderar på sanktioner mot Ryssland.
Håller det på att mulna i Europa? Är det dags för kalla kriget 2.0?
Jag tycker det här snarare påminner om det som hände för exakt 100 år sedan, det vill säga första världskrigets utbrott. Då liksom nu var det en rad slumpmässiga händelser som slutligen ledde till krig. Det fanns (och finns) stormaktsambitioner från en rad stater, som vill utmana den rådande makten – då England, och nu Nato och USA. Det finns också ett mått av kapprustning, diplomatiska låsningar, samt ny teknik som både förenklar och försvårar parternas handlingar.
Idag är det framförallt Ryssland och Kinas upprustning som oroar, för hundra år sedan var det en mer generell upprustning med rötter i industrialismen och den tekniska utvecklingen.
Idag är det Internet som blir en slags joker i leken, där bloggare, regimkritiker etc snabbt kan få gensvar. Och 1914 var det telegrafen som snabbt spred information till ambassader som var anslutna, medan de andra hamnade på efterkälken i den diplomatiska turbulensen.
Då som nu fanns det stora inslag av nationalism. Trängd mellan Ryssland som bröstar upp sig mot Västeuropa finns det splittrade Ukraina. Det började med demonstrationer och rop på närmande till väst, men slutade med stöveltramp och regelrätt ockupation, om nu detta är slutet vill säga?
Det finns också stora vinstintressen vad gäller gas, olja och infrastruktur. Rysslands maktövertagande kan också ses i helt ekonomiska termer, där hungriga oligarker samlas kring bytet som gamar.
Några saker som kan vara värt att hålla i åtanke är att EU saknar gemensam militärmakt. Tyskland håller i den ekonomiska taktpinnen, och blir också tongivande vad gäller eventuella gemensamma militära aktioner. Och USA:s militära resurser är visserligen ofantligt större än Rysslands, men det råder krigströtthet och passivitet i Obamas högkvarter.
Putin är för oss västerlänningar svår att avläsa, han säger en sak på morgonen, och en annan sak på kvällen. Somliga av oss tror att han är en fegis, andra menar att han är mycket farlig. Vi vet inte hur långt han kommer att gå. Det kan vara slutet på hans karriär, eller en ny början.
Även EU kan komma att stöpas om, om tyskarna sköter sina kort rätt kan de gå stärkta ur den här konflikten. Polen har också en roll att spela, då landet ligger nära oroshärden, samt att delar av Ukraina tillhört Polen under hundratals år. Jag tror att även Polen kommer att bli starkare och viktig makt i EU och Europa.
Just nu vet vi inte exakt vem som har bollen, EU, USA eller Ryssland – förmodligen är det Putin, hans aktioner de närmsta veckorna kommer att definiera konflikten.
