Krisen börjar att nå Frankrike, landet som inte haft budgetbalans sedan 1974. Likt många andra länder dras man med tung byråkrati, regleringar, överjäst offentlig sektor och överbelastat pensionssystem. Bankerna har dessutom en stor exponering mot Grekland, och en grekisk konkurs skulle innebära katastrof för fransmännen.
Frankrike är ett av EU:s kärnländer – kanske själva kärnan? Och ett skalv här skulle få enorma återverkningar.
Euron är mångt och mycket ett resultat av fransmännens avund mot det ekonomiskt framgångsrika Tyskland. Den gemensamma valutan var resultatet av tjat och förhandlingar med tyskarna, tills de en dag gav sig – och lät andra länder spegla sig i deras glans. Alla ville köra Mercedes.
Den franska francen var svag i jämförelse med D-marken, och man ville att tyskarna skulle dela med sig av sin starka ekonomi via den nya gemensamma valutan.
Den är Tyskland som bär upp euron. Frankrike är en halvdålig sidekick som ständigt aspirerar på huvudrollen, dömd till att aldrig få den. Pjäsen pågår medan teaterbyggnaden sakta faller sönder. Lever vi i skuggan av en döende union, eller är det blott smärtan inför födelsen av ett nytt imperium?
