Förutom några kufar så är det få som upprörs över EU-kommissionens senaste planer för att kontrollera och övervaka våra förehavanden på internet. Och eftersom det mesta numera sker online så rör regleringarna merparten av vår kommunikation, e-post, chattar, videosamtal men även vanliga telefonsamtal. Alla konversationer är övervakade och filtrerade på olika sätt och vis.
Kanske är det så att den vanliga medborgaren aldrig trodde att internet skulle bli en frihetens boning, att det skulle bli en tillflyktsort från statens hårda nypor? Och kanske hade de rätt? Embryot till internet skapades som en militär resurs på 1960-talet, och kopplingen till staten och dess byråkrati har alltid funnits.
Att några tekniknördar lyckades skapa en elektronisk fristad online vid millennieskiftet var nog mest ett olycksfall i arbetet. Det var en bugg, inte en funktion. Att ladda ner filmer, böcker och musik gratis sågs som en rättighet, allt som kunde konverteras till ettor och nollor kunde delas fritt i evighet. Och det fanns en anonymitet som inte längre existerar. Alla kunde kommunicera fritt, brett och vågat.
Det finns förstås en ansenlig mängd personer som saknar den här tiden. Och det var en lycklig period, tillika lukrativ, då många entreprenörer lade grunden till sina framtida företag och förmögenheter. Men för att pengar skulle kunna tjänas via internet så krävdes förstås fler och fler regleringar. Den fria delningsekonomin skapade inga reda pengar, men var tillika en språngbräda för folk som gissade vart utvecklingen skulle leda.
Medelsvensson trodde förmodligen aldrig på det ivriga missionerandet om friheten på nätet. Han bryr sig inte om han är avlyssnad online, ty han kommer inte att säga något kontroversiellt eller olagligt, precis som han håller tyst i offentliga sammanhang eller när han träffar myndighetspersoner. Epost och telefon är helt enkelt inte en säker källa för kommunikation. Han kommer inte heller att skriva kontroversiella saker på sociala medier, och de används allt mer sällan, kanske postas en semesterbild emellanåt eller när barnen tar studenten.
Vi beställer produkter på nätet, kollar upp fakta på Wikipedia, scrollar kortvideos, lyssnar på musik och ser på TV-serier som vi betalar för. Internet är inte magiskt längre, det är ett verktyg, och vi förväntar oss inte att det ska kittla i fingrarna som det gjorde 2001.
Vill vi tala allvar så träffas vi i verkliga livet, hemma hos varandra, på pubar, när vi idrottar el.dyl. Och då kanske vi är mer ärliga, uttrycker mer kontroversiella åsikter, om ens då. De flesta vill inte sticka ut, säga konstiga saker, sabba stämningen. För de flesta finns det ingen egentlig frihet att förlora. Våra politiker kan lugnt och metodiskt fortsätta att montera ner våra friheter och rättigheter.
