Det europeiska valutasamarbetet håller på att haverera. Vid det här laget har de flesta insett att euron inte fungerar som det var tänkt. Land efter land söker nödlån, snart sitter halva Europa fast i en rävsax som de knappast kan ta sig ur. Sommarens toppmöten verkar inte ge resultat. Men något måste hända snart, annars kommer eurozonen att kastas ner i en riktig depression.
Alternativen är få, antingen tvinga länderna till en fullskalig finansiell union inklusive eurobonds, där det mesta styrs från Bryssel – eller splittra upp valutaunionen i en nord- och sydeuro, eller återinföra inhemska valutor.
Mer muskler från Bryssel kommer att innebära starka spänningar, där risken att något eller några länder lämnar valutasamarbetet är starkt överhängande.
Och om dessa länder känner på sig vilket håll vindarna blåser, kommer de kanske att ta tjuren vid hornen redan nu? De har inget att förlora, ju längre man väntar desto mer viker konjunkturen.
Vilka är ”dessa länder” då?
Jag tänker framförallt på Finland, men även Holland, länder där missnöjet mot lån till Sydeuropa växer. Även om vi har pedagogiskt problem här, själva lånen belastar ju inte skattebetalarna, däremot vore det illa om de sydeuropeiska länderna skulle ställa in sina betalningar till EU, och kanske t o m få igenom en skuldavskrivning i framtiden. Detta får ju absolut inte hända, men man vet ju inte, ingenting är längre omöjligt.
Italien har en hel del att vinna genom att lämna euron, vad många nordeuropéer inte riktigt förstår är att Italien är mycket rikt, de norra och mellersta delarna har en köpkraft som överstiger Sveriges. Detta i kombination med en egen valuta och friare finanspolitik skulle kunna skapa ett mycket gott ekonomiskt klimat, och en ledande roll i Sydeuropa.
Cyperns lånebehov verkar växa för varje dag som går, men de har nyligen påträffat omfattande fyndigheter av naturgas och olja – samt att Ryssland behöver en strategisk flottbas/hamn i östra Medelhavet – vilket i yttersta nödfall skulle kunna tillhandahållas för några miljarder. Cypern kommer att lämna förr eller senare. Det lilla landet behöver en militär garant mot Turkiet, och EU har inte hjälpt dem ett dyft, end of story.
Österrike har god ekonomi, och viljan att stötta de krisdrabbade länderna i söder är i avtagande. Men Österrike är givetvis intresserade av vad storebror Tyskland kommer att göra. Och även Tyskland, ett av EU:s kärnländer kan mycket väl lämna valutasamarbetet, tillsammans med några andra nordeuropeiska länder, då blir euron ett sydeuropeiskt projekt och medelhavsländerna kan devalvera sig ur krisen utan att urholka tyska pensioner och besparingar.
Spanjorerna är missnöjda, landet härjas av omfattande demonstrationer mot åtstramningspaketen, och viljan att lämna det tvingande valutasamarbetet växer förmodligen för varje dag som går, men det skulle innebära ett finansiellt vågspel. Men det är kanske i förlängningen bättre än radiostyrning från Bryssel?
Och i Grekland kan vad som helst hända. Frankrike och Belgien blir de sista att lämna båten, de kommer förmodligen sitta och låtsas-administrera EU flera år efter det att luften gått ur samarbetet. Ty jag är av den åsikten att om valutasamarbetet spricker, då kommer även EU-samarbetet att luckras upp.
Frågan är om det här är sommaren då euron imploderade?
