Det pratas om att Reinfeldt och hans nya moderater är trötta. Och att både kristdemokraterna och centerpartiet är farligt nära 4%-spärran inför nästa val. Och att socialdemokraterna gjort sin hemläxa, att den nya ledaren Löfven kommer att vinna valet åt dem.
Det skulle kunna innebära ett maktskifte, där socialdemokraterna ånyo sätter sig vid rodret till försvar för skattehöjningar och mer centralstyrning.
Kanske är det röda lägret lite för optimistiskt. Flera namnkunniga debattörer menar att Löfven inte håller måttet i talarstolen. Han har levt på att vara tyst, och låta konjunkturen och krisen nöta ut den sittande regeringen.
Någon gång vänder ekonomin förhoppningvis, och i kombination med språklig och politisk tomhet lär socialdemokraterna snart återgå till inre strider, splittring och väljarras.
Att missnöjda kristdemokrater och centerpartister väljer socialdemokraterna är inte så troligt, de går nog i slutänden till ett annat borgerligt parti. Moderaterna blir åter igen det största partiet i en krympande allians, men vinner valet. Och vi går alltmer mot ett förenklat tvåpartisystem, bestående av sossar och nymoderater.
Rent ideologiskt har socialdemokratins högerfalang segrat i Sverige. Ända sedan Kjell-Olof Feldt har denna inriktning varit allenarådande, och Reinfeldt har skickligt tagit över stafettpinnen. Det blir inga stora förändringar i Sverige, inte ens efter nästa val.
