Nu har den europeiska krisen bidragit till att två ytterlighetspartier sitter i det grekiska parlamentet, vi har både sovjetkommunister och nynazister i kammaren, partier som inte hade haft en chans för några år sedan.
Desperationen och motståndet mot EU är starkt, och driver vanliga hedrliga människor till märkliga val. Något liknande hände i Tyskland på 30-talet, depressionen främjade partier med lika enkla som förfärliga budskap.
Efter andra världskriget bildades Kol och stålunionen (som senare blev EU) just för att förhindra krig och elände. Genom att binda ihop förena ländernas ekonomier så skulle freden kunna säkerställas.
Nu splittrar EU istället Europa; nord ogillar syd, och väst ogillar öst. Ytterlighetspartier växer ram, valutasamarbetet håller på att kracklelera, medan EU-ledarna i Bryssel låtsas som ingenting, de fortsätter att producera byråkrati och i stort sett meningslösa lagar.
För inte så länge sedan slogs många länder för sin frihet. Grekerna blev slutligen fria från Ottomanerna, Tjeckien, Kroatien, Ungern etc fritt från Habsburgarna, Finland fritt från Sverige etc etc etc.
Numera verkar det snarare vara på modet att ge upp sin frihet, lämna över de lokala parlamentens makt åt Bryssel. Alla ville gå med i EU. Det gav framförallt politikerna en större arena, landet ett slags erkännande, och folket möjlighet att arbeta och resa friare.
Nu kanske trenden vänder. De grekiska väljarna har sagt sitt, och kanske sätter de agendan framöver? Vem vet, vi är mitt uppe i EU-sagan, ingen vet hur det slutar.
