Vad är det som driver en person som Levona Svensson, misstänkt dubbelmördare, tidigare psykpatient och utskriven utan någon vettig vårdplan? Hur kunde det hända, undrar många? Finns svaren dolda i förövarens barndomsupplevelser, eller i hennes dunkla själsliv? Hon mår inte bra. Hon mår väldigt dåligt. Hon har mått väldigt dåligt väldigt länge. Hon ska genomgå rättsmedicinsk undersökning.
Ständigt denna fokus på förövaren.
Vad ska vi säga om de två mördade männen? En av dem skulle kunna ha varit din pappa eller din farfar. Mördad av en galning, helt meningslöst, och givetvis fruktansvärt sorgligt. Det pratas inte så ofta om de drabbade. Vi förtränger ofta deras skador, lidande och skräckupplevelser.
Det händer inte mig. Det händer andra. Någon annanstans.
Kanske ska vi fokusera mer på brottsoffren, och deras anhöriga, och kanske till och med tillåta oss att strunta i Levona för en liten stund. Psykfall är varken intressanta, spännande, mystiska eller unika – de växer i klasar på träden i den mörka småländska skogen.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, juridik, brott, förövare, brottsoffer
